Ett jobbavdrag att ta på allvar

Jobbskatteavdraget är och har varit framgångsrikt. En del anklagar regeringen för att vara fantasilös, men om det är fantasilöst att gå vidare i jobbskapandets hjulspår är det nog en anklagelse Alliansen kan bära med fattning.

Värre är att jobbskatteavdraget allt oftare pekas ut som syndabock när det talas om upplevelser av att välfärden inte räcker till.

Frågan kom upp även vid gårdagens presskonferens, eftersom SVT nyligen presenterade en undersökning enligt vilken sextio procent anser att både sjukvården och det sociala skyddsnätet blivit sämre eller mycket sämre.

Men jobbskatteavdraget är inget välfärdsavdrag. Att säga ja till jobbskatteavdrag är inte att förråda välfärden, rycka på axlarna åt stora klasser i skolan, eller att lämna vården i sticket.

I själva verket är jobbskatteavdraget en reform som tar välfärden på allvar eftersom en av de viktigaste förutsättningarna för ett hållbart välfärdssamhälle är att det ska löna sig att arbeta. Och jobbskatteavdraget har gett fler jobb.

Regeringen har, för att uttrycka sig försiktigt, slarvat med att poängtera den delen av reformen. Istället har man grottat ner sig i plånbokstabeller och gett exempel efter exempel på antal kronor som metallarbetaren eller grundskolläraren tjänar på allianspolitiken.

Det är inte oviktigt. Men regeringen har mer att vinna på att göra valet till ett val om jobben och välfärden, inte till ett val om plånböckerna.

De rödgröna reagerade på budgetnyheten genom att gå ut i ett pressmeddelande där de ekonomisk-politiska talespersonerna förklarade att de kommer att ta ett gemensamt initiativ i riksdagen emot förslagen.

Därmed är man – åtminstone just nu – överens om vad man är emot, vilket skulle kunna tolkas som ett steg mot en gemensam oppositionspolitik.

Dock är det oklart hur utskottsinitiativet ska utformas och ännu mer oklart är förstås vad som händer efter valet vid en eventuell rödgrön seger. Stefan Löfven har ju deklarerat att han inte tänker ta bort ett femte jobbskatteavdrag om det väl införs, medan V och MP inte ser några problem med att riva upp reformen.

Det är med andra ord rätt många steg kvar innan något alternativet till regeringens jobbskapande politik blir tydligt.

Ledarredaktionen