Annons

Per Schlingmann: Erbjud unga i förorten en mentor

Ibland har jag idéer som ligger och gnager. Ofta är de inte färdigtänkta, men de poppar ändå upp ibland.
Per Schlingmann
Gästkrönika • Publicerad 13 juni 2024
Per Schlingmann
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Utanförskap handlar inte bara om materiella ting, utan också om bristen på förebilder.
Utanförskap handlar inte bara om materiella ting, utan också om bristen på förebilder.Foto: Anton Hedberg

Under ett par års tid har jag haft en sådan idé som valsat runt. När jag häromdagen deltog i ett poddsamtal med Evin Cetin som bland annat skrivit boken Mitt ibland oss och Anna Waxin som är vd för Fastighetsägarna i Stockholm dök den åter upp. Temat för vårt samtal var trygghet, och i ett resonemang om vikten av att komplettera fokuset på hårda tag i kriminalpolitiken med att också ha ett tydligt fokus på jobbskapande åtgärder dök idén åter upp.

Dagens krönikör

Per Schlingmann

växte upp i Borås och är före detta partisekreterare för Moderaterna. Jobbar i dag som framtidsspanande föreläsare, författare, rådgivare inom näringslivet och medverkar även i TV 4:s nyhetspanel.

Bakgrunden är två olika perspektiv.

Annons

Det första handlar om vad det är som skapar utanförskap bland främst unga. Det finns naturligtvis många orsaker, bristen på kvalitet i skolan, boendesegregation och en arbetsmarknad med höga trösklar. En av orsakerna, som jag tror är central, är bristen på nätverk och förebilder. Många växer upp i miljöer där de vuxna inte arbetar och där kriminalitet känns som en enklare väg till framgång än studier och arbete. Bristen på tillgång till nätverk och förebilder är en avgörande faktor. Här är polariseringen i Sverige väldigt tydlig mellan de som växer upp i miljöer med nätverk, vuxna förebilder och stöd och de som inte gör det. Till detta ska läggas en arbetsmarknad där kontakter har blivit viktigare som en första väg in.

Detta är det första perspektivet; att nätverk och förebilder har blivit viktigare och är en faktor som cementerar utanförskap.

Det andra perspektivet handlar om hur vi som samhälle möter detta. När det gäller fördelningen mellan de som har tillgång till resurser och de som inte har det använder vi oss av fördelningspolitik. Nationalencyklopedin definierar fördelningspolitik som en ”…sammanfattande benämning på politiska arrangemang och åtgärder i syfte att påverka fördelningen av förmögenheter, inkomster eller viss konsumtion, t.ex. sjukvård och utbildning”.

”Om tillgång till nätverk och kontakter är en resurs som är ojämnt fördelad, skulle det vara möjligt att utveckla fördelningspolitiken för att ge fler tillgång till nätverk och kontakter?”
Per Schlingmann

Det är alltså tydligt att fördelningspolitik definieras i materiella termer. Men låt oss återgå till det första perspektivet. Om tillgång till nätverk och kontakter är en resurs som är ojämnt fördelad, skulle det vara möjligt att utveckla fördelningspolitiken för att ge fler tillgång till nätverk och kontakter?

Till min idé. Tänk om Sverige kunde vara ett land där alla vuxna som är inne på arbetsmarknaden och som har tillgång till nätverk och kontakter hade varsin adept. Tänk om det kunde bli en del av vår tradition och den svenska modellen. Jag tror att kraften skulle kunna bli enorm om unga i utanförskapsområden erbjöds en mentor som kan guida och visa hur arbetslivet fungerar. Tänk så många fler talanger vi skulle kunna ta vara på?

Jag har sett flera fantastiska exempel på enskilda företag som uppmuntrar sina medarbetare att bli mentorer åt adepter. Tänk om vi kunde göra detta storskaligt. Jag är inte alls säker på att det handlar om politiska beslut, istället behöver förändringen kanske komma i form av en rörelse där människor, företag och arbetsgivare agerar frivilligt.

Kanske finns här ett fragment till vad som kan bli en utveckling av den svenska modellen och hur vi ser på fördelningspolitik?

Annons
Annons
Annons
Annons