Kajsa Kettil: Enda rätta att riva upp Snippadomen
Det har nu gått två och ett halvt år sedan en då tioårig flicka utsattes för övergrepp av en man hon var bekant med. Efteråt berättade flickan hur mannen hade fört in sitt finger ”in i snippan” ”typ långt in”. Mannen åtalades, och tingsrätten bedömde att beskrivningen tillsammans med annan bevisning var tillräckligt för en fällande dom. Mannen dömdes till tre års fängelse för två fall av våldtäkt mot barn.
Där borde det ha stannat, som en tydlig markering att övergrepp mot barn leder till allvarliga konsekvenser. Men domen överklagades till hovrätten, och det var där fallet fick nationell uppmärksamhet. För Hovrätten i västra Sverige friade mannen eftersom domarna inte förstod vad det utsatta barnet menade med ordet snippa.
Trots att flickan hade visat med sin hand hur penetrationen hade gått till ansåg inte domarna att det var klarlagt att mannen hade haft sitt finger inuti könsorganet. Uppenbarligen var det vedertagna ordet snippa främmande för dem, så de gick till Svensk ordbok som ger beskrivningen ”det yttre kvinnliga könsorganet”. Hade de sökt i exempelvis Svenska akademiens ordbok hade de fått läsa att det betyder ”kvinnans könsorgan”. Ett annat effektivt sätt kunde ha varit att fråga vilken barnfamilj som helst och ha fått lära sig att ordet avser hela det kvinnliga könsorganet.
Men de nöjde sig alltså med en snabbgoogling och friade därefter mannen.
Då blev det – på goda grunder – ramaskri. Protesterna ledde bland annat till ett digitalt upprop mot den friande hovrättsdomen som samlade över 90 000 underskrifter på ett dygn. I uppropet går det att läsa att ”Vi kräver att sexualbrott mot barn och unga prioriteras och att utsatta barn blir bemötta med kunskap, respekt och professionalitet!”
Det är viktiga synpunkter. Okunskap eller nonchalans får inte styra utgången av rättsfall om barn som har utsatts för sexualbrott.
Men hovrätten gjorde fel på fler än ett sätt; Riksåklagaren reagerade på att hovrätten inte hade diskuterat alternativa brottsrubriceringar med åklagaren. I sin överklagan pekade hon på att det utifrån gärningsbeskrivningen även hade varit möjligt att döma för brottet grovt sexuellt övergrepp mot barn. Eftersom rätten inte tog upp detta med åklagaren ledde det till att mannen inte kunde dömas alls när han friades för misstankarna om just våldtäkt mot barn.
”Okunskap eller nonchalans får inte styra utgången av rättsfall om barn som har utsatts för sexualbrott.”
På fredagen konstaterar Högsta domstolen att det förekom rättegångsfel och att Hovrätten för västra Sverige därför ska ta om målet. I avgörandet råder det inga oklarheter kring var ansvaret ligger: ”Det är domstolen som ansvarar för att målet handläggs på ett rättssäkert och effektivt sätt. I det ansvaret ligger att genom materiell processledning reda ut målet och om en gärningsbeskrivning är oklar eller framstår som ofullständig, ska rätten verka för att det blir klarlagt vad den innefattar”.
Det är förfärligt att ett utsatt barn har tvingats vänta så länge på upprättelse. Två och ett halvt år är lång tid – nästan en hel mellanstadieperiod.
Samtidigt är Högsta domstolens agerande ett styrkebesked från rättsväsendet. Förhoppningsvis leder det till att sexualbrottsutsatta barn och deras familjer vågar och orkar polisanmäla även framtida brott.
