Kajsa Kettil: En satsning mot ensamhet som träffar helt rätt
Patienter med psykisk ohälsa kommer framöver att erbjudas aktiviteter och social gemenskap, detta för att bryta den isolering som sjukdomarna ofta leder till när de drabbade förlorar nätverk och relationer. Det berättade BT på nyhetsplats häromdagen.
Enligt samordnaren Stefan Scott-Johansson är ensamhet den dominerande orsaken till inläggning, och träffpunktens syfte är att bryta den onda cirkeln.
Satsningen kan bli av tack vare samverkan mellan aktörer som psykiatrin, brukarföreningar och andra relevanta verksamheter.
Det är ett utmärkt initiativ som sätter fingret på framför allt två saker; dels att smarta lösningar inte måste vara svindyra, dels att civilsamhället kan ha en betydelsefull roll för folkhälsan.
Satsningen ligger också i tiden. De senaste åren har ensamhet blivit alltmer uppmärksammat, både i Sverige och internationellt. Storbritannien har exempelvis sedan 2018 en ensamhetsminister – med den bitterljuvt vackra titeln ”minister for loneliness” – som ska fokusera på frågan.
Landet var tidigt med att belysa situationen, i synnerhet efter att det upptäckts att många britter som sökte akutvård var ensamma snarare än sjuka. Det ledde till ett projekt i småstaden Frome 2013, där 500 frivilliga – som kaféägare, lärare, frisörer och andra som träffar många människor – fick utbildning i hur de kunde vara observanta och fånga upp personer som verkade ofrivilligt ensamma. Resultatet var lika tydligt som överraskande: Färre sökte sig till akutsjukvården.
Nästan tio år har gått, och numer känner även många svenskar till social aktivitet på recept. Begreppet har även letat sig in i populärkulturen, bland annat genom psykiatern och författaren Anders Hansen. I radioprogram och böcker förklarar han hur den mänskliga hjärnan, som är kvar på stenåldern, uppfattar ensamhet som en fara. Chansen att överleva är helt enkelt större när vi håller ihop.
Fler forskare och läkare än Hansen pekar på de negativa effekterna av ofrivillig ensamhet. Tillståndet har jämförts med hälsoriskerna vid rökning, fetma och fysisk inaktivitet. Den påfrestning som den ofrivilligt ensamme utsätts för innebär att stresshormoner som kortisol ökar, vilket i sin tur kan leda till bland annat hjärt- kärlsjukdomar.
”Resultatet var lika tydligt som överraskande: Färre sökte sig till akutsjukvården.”
Den goda nyheten är att isolering relativt lätt går att bryta. Många föreningar och organisationer har också verksamhet som riktar sig till denna grupp, och under pandemin sköt regeringen till pengar till ideell verksamhet som engagerade sig för att inkludera ensamma människor i en social gemenskap.
I Sverige har politiker som Barbro Westerholm (L), Anna Starbrink (L) och den västgötske riksdagsledamoten Roland Utbult (KD) engagerat sig i frågan. Den sistnämndes motion från 2019 om att tillsätta en ensamhetsminister avslogs. Men även samhällsproblem som inte tilldelas en särskild minister förtjänar uppmärksamhet. Och här kan Sverige lära av Storbritannien. Britterna har ju visat att det med enkla medel går att sänka samhällets vårdkostnader. Det är extra angeläget inte minst nu med de växande vårdköer som pandemin har orsakat.
Ju mer vi hushåller med samhällets resurser, desto friare blir vi att satsa på sådant som verkligen behöver våra skattekronor.
Det ligger något i det revyartisten Ernst Rolf trallade redan på 1920-talet:
Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans, ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli.
För mina vänner är dina vänner, och dina vänner är mina vänner.
Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli.
Slagdängan känns ju som typiskt svensk, men faktum är att även den kom till efter inspiration från Storbritannien och låten ”The more we get together” – en sanning när det gäller såväl internationell politik som nationell folkhälsa.
