En påminnelse som politikerna behöver
”Vi ser och hör oroväckande inslag i samhällsdebatten. Röster höjs för att vårt lands gränser ska stängas till allt mer, och att gränsen för så få människor ska få bli en port till frihet och trygghet”.
Dessa rader är av central betydelse i brevet. De tål att läsas av långt fler än partiledarna, men just denna trånga krets bör göra det extra noga. Just de kristna kyrkorna har i Sverige en lång historia att falla tillbaka på när de uttalar sig och agerar politiskt. En sekulär stat som den svenska, vilar på ett arv av vad som något förenklat kan beskrivas som ”kristna värderingar”.
Presidiet för Sveriges kristna råd är heller inte bemannat av anonyma aktörer och ansiktslösa tjänstemän, utan av de kristna kyrkornas ledande företrädare. Ordförande är Anders Arborelius, kardinal och biskop i Stockholms katolska stift. Vid hans sida står bland andra Daniel Alm, som representerar landets pingstvänner, Benjamin Dioscoros Atas, ärkebiskop i Syrisk-ortodoxa kyrkan och Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén. Det finns således såväl personlig tyngd som bred representativitet bakom orden som gör att de inte kan avfärdas som bara ännu ett exempel på ”godhetsknarkande” idealister som inte ser skogen för alla träd.
Tvärtom är svensk kristenhets ledande företrädare mycket väl medvetna om samhällsproblemen och vill ”stötta och bidra till ett gott samhälle”.
Vi befinner oss i början av ett nytt riksdagsår, under onsdagen presenterade finansminister Magdalena Andersson den rödgröna regeringens, Centerpartiets och Liberalernas framförhandlade budget för 2020. Samtidigt pågår samtal om förändringar i brottsbekämpningen och en migrationspolitisk utredning i vilken flera aktörer har gått in i samtalen med ambitionen att Sverige ska göra just det som kyrkoledarna varnar för.
Att påminna partier, riksdagsledamöter och alla som deltar i debatten om detta är varken naivt eller aningslöst, utan att göra något av det som ligger i kyrkans natur – att vara ”jordens salt” och ”världens ljus”.