Kajsa Kettil: En likvärdig skola behöver mer än en utredning
I fredags presenterade skolminister Lotta Edholm (L) direktiven till en ny utredning som ska se över skolans ersättningssystem med målet att öka likvärdigheten. Orsaken är att det har uppmärksammats att finansieringen blir skev när skolpengen per elev och år är lika stor oavsett om eleven går i en friskola eller en kommunal skola. Det beror bland annat på att en kommun måste ha beredskap att ta emot elever som flyttar till kommunen, som väljer att byta från en friskola till en kommunal skola eller om en friskola plötsligt lägger ner.
Det är i grunden positivt att friskoledebatten har blivit mer nyanserad. Tidigare stångades vänster mot höger på ett föga konstruktivt sätt; vänstern anklagade friskolebolagen för att vara giriga och bara vilja sko sig på skattebetalarnas bekostnad, och högern försvarade nämnda bolag oavsett hur de drev verksamheten.
Skolpengsutredningen visar att borgerligheten erkänner att systemet har brister och att dessa bör rättas till utan att friskolor och därmed familjers valfrihet kastas ut med badvattnet.
”Det är i grunden positivt att friskoledebatten har blivit mer nyanserad.”
På sikt lär det visa sig vilka friskolebolag som har seriösa avsikter och vilka som eventuellt inte vill fortsätta om skolpengen – och därmed möjligheten till stora vinster – krymper.
Det finns dock anledning att lyfta ett varningens finger. Om utredningen och i förlängningen en ny lag landar i en tvingande nivå för skolpengen kan det slå fel. Det finns nämligen inget självklart samband mellan skolpengens storlek och en viss skolas kvalitet. Om en kommun når goda skolresultat med en lägre peng än grannkommunen kan den med ett sådant system tvingas lägga mer pengar på en redan fungerande skola, vilket skulle kunna drabba andra viktiga kommunala områden som exempelvis omsorgen.
Tidsaspekten är en annan anledning till att det inte är läge att slå sig till ro. En första del av utredningen, som rör grundskolan, ska redovisas senast den 1 april 2025, och den del som handlar om gymnasieskolan har deadline först den 1 november 2026. Därefter ska utredarens förslag behandlas av regering och riksdag, och när en eventuell ny lag är på plats tar det ytterligare tid innan några resultat blir märkbara.
Under den tiden hinner dagens lågstadieelever närma sig högstadiet. Därför krävs tidigare åtgärder för att öka skolans likvärdighet. Hit hör ordning och reda i klassrummet så att eleverna får arbetsro, hit hör fysiska läromedel, mycket läsning, tydlig information om vad eleverna förväntas lära sig – och framför allt fokus på faktakunskaper.
Efter alltför lång tid av fria grupparbeten och avancerade analyser har fokus lyckligtvis börjat styras tillbaka till dessa baskunskaper, som ju är en förutsättning för att eleverna ska kunna sätta saker i ett sammanhang och göra egna analyser. Dock kommer bekymrande signaler från skolans värld; nyligen larmade lärare om sjunkande svenskkunskaper i områden där många elever har utrikesfödda föräldrar, vilket ledarsidans Anela Murguz nyligen uppmärksammade ( BT 26/10). Eleverna är alltså födda i Sverige, men har enligt lärarnas vittnesmål ett så bristande ordförråd att hemkunskapsläraren måste förklara vad en stekpanna är och SO-läraren tvingas ägna undervisningstid åt att beskriva så självklara begrepp som klimat.
Den situationen blir inte hjälpt av en skolpengsutredning som ska pågå i flera år – den kräver insatser här och nu.
