En god väktare av demokratin
Det är bra för Sverige och det är bra för riksdagen. Och efter en dag då det mesta har handlat om turerna kring beslutet kan det vara värt att påminna om att innehållet är det centrala. Därmed inte sagt att turerna är ointressanta. Den som ryckt på axlarna åt riksdagen som ett ställe där allt är uppgjort i förväg har blivit kraftigt motbevisad.
Att sitta i riksdagen är ett stort ansvar, ett förtroende från medborgarna. Per Westerberg betonade i sitt välkomstanförande vikten av att ta sitt uppdrag på allvar.
Väljarna har rätt att förvänta sig det från riksdagsledamöterna. Debatter kan vara hårda, med spetsiga repliker men man måste kunna lita på att det som sägs från riksdagens talarstol gäller.
Nu var det visserligen inte i riksdagens talarstol som Mona Sahlin sade det hon nu tycks ha glömt, det var i öppningsanförandet vid Socialdemokraternas jobbkongress förra året. Men nog borde det gälla även nu, det som hon då formulerade så: ”Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande, ?aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande.”
Ändå hoppades de rödgröna inför gårdagens val att få stöd för Kent Härstedt (S) , en förhoppning som krävt SD-röster för att infrias.
Så blev det inte. SD röstade för Westerberg. Men han hade blivit vald ändå eftersom en rödgrön ledamot, Thomas Bodström (S), föredrog att vara i USA och en annan, Christina Höj Larsen (V), lämnade kammaren för att dricka kaffe och gå på toaletten. Dessutom röstade en rödgrön ledamot för Westerberg.
Om Bodströms och Höj Larsens agerande tyder på ansvar inför riksdagsuppdraget är väl närmast en fråga för deras partier. Men att Sahlin bestämde sig för att försöka ge SD en tungan-på-vågen-position i valet av talman, trots sina tidigare uttalanden, är en dålig start på vad man hade kunde hoppas skulle blir en mandatperiod med en konstruktiv opposition.
Ty en sådan behövs, alldeles särskilt i en situation som den rådande i riksdagen.
Hur de rödgrönas fortsatta agerande ser ut återstår att se, kanske väljer trots allt Sahlin att leva upp till det som hon tidigare sagt, särskilt efter gårdagens erfarenheter.
Tills vidare kan man dock än en gång konstatera att med Per Westerberg får riksdagen även denna mandatperiod en talman som kommer att vara ytterst noggrann med att hålla på formerna. Hans syn på sitt uppdrag bådar gott: ”Min främsta uppgift blir att vara väktare för demokratin”.
Ledarredaktionen
