Stefan Eklund: Det går utför med demokratin
Bara 14 procent av världens befolkning bor i en liberal demokrati. Och antalet liberala demokratier i världen har minskat med 25 procent på tio år, nu är antalet endast 32. Siffrorna kommer från V-Dem, ett forskningsinstitut knutet till Göteborgs universitet som mäter demokratiutvecklingen i världen.
Det går utför med demokratin, med andra ord. Den positiva utveckling som följde på Berlinmurens fall är bruten, inte heller den arabiska våren slutade i fungerande demokratier. I stället våras det för auktoritära styrelseskick.
Så vad gör vi?
Frågan fanns hela tiden närvarande under två seminarier på Bokmässan i Göteborg i torsdags, med rubrikerna ”Framtidsspaning: demokrati om 100 år” och ”Demokratin 100 år – hur främjas demokrati?”.
Det första seminariet, om framtiden, hamnade snabbt i skolspåret. Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund, och Fredrik Alvén, historiedidaktiker vid Malmö universitet, vittnade om att undervisningen om demokratin och dess förutsättningar är långt ifrån lika självklar idag som förr. Det uppstår spänningar och konflikter när inte alla elever med självklarhet omfattar demokratin som det bästa styrelseskicket när frågor som handlar om klimat, migration, mångkultur och jämlikhet ska diskuteras. Den polarisering som finns i samhället kring dessa ämnen har slagit igenom även i skolsalarna. Fredrik Alvén menade därför att det idag är extra viktigt att lärare vågar argumentera för demokratin i sin undervisning. Han lät inte så säker på att det alltid gjordes.
Även Rosaline Marbinah, ordförande för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer, pekade på att demokratiuppdraget, det vill säga vilka rättigheter och skyldigheter vi har i en demokrati, måste bli tydligt i undervisningen. Redan i skolan behöver vi lära oss att ”kunna leva tillsammans med en mångfald av åsikter”.
Viktigt i sammanhanget är digitaliseringen. När informationen numera är demokratiserad, som Johan A Eriksson, Google, konstaterade, är möjligheten till fortbildning och kunskapsinhämtande enorm. Men även där har skolan en uppgift; att undervisa om hur man värderar den digitala informationen.
Digitaliseringen var också ett självklart ämne för seminariet som handlade om hur man främjar demokratin idag, när den är på tillbakagång. Samtalsledaren Peter Örn frågade: Finns det någon motsvarighet, företrädesvis digital, till de breda folkrörelser som skapade – och lärde ut – den moderna demokratin i början av 1900-talet?
”Orsak till det? Kanske att partierna är för visionslösa, och i stället uppfattas som alltför problemorienterade?”
Najma Mohamed, rektor för politikerskolan Höj rösten, menade att både metoo-rörelsen och flyktingmottagandet 2015 var digitala folkrörelser med brett genomslag som förändrade något i grunden. Hon menade vidare att det finns ett digitalt samhällsengagemang hos unga människor idag, men att det engagemanget inte kanaliseras genom de politiska partierna.
Orsak till det? Kanske att partierna är för visionslösa, och i stället uppfattas som alltför problemorienterade?
Sofia Näsström, statsvetare och författare till den uppmärksammade boken ”Demokrati. En liten bok om en stor sak” (Historiska Media) påpekade att de politiska partierna i Sverige behöver demokratiseras, det är för svårt för unga att ta sig in i partihierarkierna.
Det var också Sofia Näsström som ställde den bästa frågan, den som sammanfattar demokratins problem i världen idag och som också innehåller ett svar på varför endast 14 procent av världens befolkning bor i demokratiska stater:
Den frågan lyder: Hur mycket ojämlikhet tål en demokrati?
