Stefan Eklund: Därför är kyrkovalet viktigt
Om en vecka är det kyrkoval. Det är viktigt. Svenska kyrkan är Sveriges största trossamfund med nära sex miljoner medlemmar. Det är en kraftfull organisation som kan spela en stor roll för en god samhällsutveckling.
Men vill den det?
Frågan är föranledd av den ständiga diskussionen om hur kyrkan ska förhålla sig i den offentliga debatten. Den diskussionen synes alltmer laddad. Kanske har det med den förändrade politiska spelplanen att göra. Politik idag handlar mindre om vänster-höger-skalan, mer om olika värderingar i frågor om migration, mångkultur, identitet och globalisering. Frågor där kyrkan, med Bibeln som grund, kan uttala sig med stor etisk kraft.
Men det finns kyrkopolitiska krafter som vill att kyrkan avstår från att vara en röst som kan uppfattas som politisk. Andra ser det som värdefullt att kyrkan med sin teologiska kompetens kan bidra till en nyansrik diskussion i viktiga samtidsfrågor.
Jag tillhör den senare skaran.
För en dryg vecka sedan deltog jag i ett panelsamtal vid Skara stifts präst- och diakonmöte. Samtalet utgick från en föreläsning av ärkebiskop Antje Jackelén, som kan sägas vara en tolkning av vår samtid och en idé om hur kyrkan ska förhålla sig till den. Antje Jackelén presenterade fem ord som börjar på P och som hon menar karaktäriserar den tid vi lever i: Polarisering, populism, protektionism, patriarkat och post-sanning.
”En giftig cocktail”, sade ärkebiskopen och menade vidare att de fem p-orden är krafter som har skapat en samtid som lider av ett överskott av rädsla och ett underskott av hopp. Digitaliseringen av vår värld, de negativa effekterna av den, har bidragit till den utvecklingen.
Kan kyrkan vara en motröst till den utvecklingen? Är det bibliskt att vara en motröst? Ja, var ärkebiskopens entydiga svar och ställde upp fem S-ord som kan ses som motståndskrafter: Saklighet, sanning, samverkan, samhörighet och sund stridskultur.
”Därför är det också, menar jag, bra att politiska partier engagerar sig i kyrkovalet. Det är inte alltid populärt. Kyrkans folk värjer sig ibland mot inblandning av traditionella partiers företrädare och ser helst att sådana inte ställer upp i kyrkovalet.”
Det sistnämnda är intressant. ”Stridskultur”? Ja, inte ens för kyrkan är konflikter av ondo. Att inte sopa motsättningar under mattan, att låta olika åsikter mötas öppet – det är det som ger demokratin livsluft. En kyrka som inte kan härbärgera och föra fram olika åsikter har inte mycket att tillföra ett demokratiskt samhälle.
Därför är det också, menar jag, bra att politiska partier engagerar sig i kyrkovalet. Det är inte alltid populärt. Kyrkans folk värjer sig ibland mot inblandning av traditionella partiers företrädare och ser helst att sådana inte ställer upp i kyrkovalet. Men jag tror att det är nyttigt för kyrkan – och för partierna – att mötas i diskussionen kring vad kyrkan är idag och ska vara i framtiden. Det ger en koppling till samhället som motverkar en kyrklig isolering från samtidens frågor.
Det här betyder förstås inte att kyrkan ska överge sin tusenåriga tradition. Svenska kyrkan ska inte likna sin samtid. Den ska finnas i samtiden som ett alternativ. Med sin tusenåriga tradition, där gudstjänsten och nattvarden står i centrum, är kyrkan en unik plats där människor kan få vara i fred med sina frågor, och få möta ett mysterium som är läkande just för att det förblir ett mysterium. Ju mer kyrkan vågar vara kyrka, desto mer attraktiv blir den för vår samtid.
För som i alla tider – finns det en rörelse, så finns det också en motrörelse. Den digitala människans individualistiska rörelsemönster har också skapat en längtan efter det bestående. Det flyktiga och tillfälliga liv som nätet inbjuder till skapar också en otrygghet och en längtan efter värden som håller över tid.
Där kan kyrkan spela en stor roll.
Men det betyder inte att den inte samtidigt kan vara en stark röst för rättvisa, öppenhet och humanism i vår egen tid.
Din röst nästa söndag kan bidra till det.
