Anela Murguz: Efter den fällande domen – nu måste polisen leverera
När Ziad El Hassan sköts till döds nära högskolan den 3 november 2020 pågick ett presidentval i USA. Donald Trump förlorade valet. Joe Biden vann. Hemma i Sverige började en andra våg av coronaviruset att härja och kritiken mot Folkhälsomyndigheten växte. Några månader senare stormade Trump-anhängare USA:s kongress. Vaccineringen mot covid-19 tog fart. Och precis när pandemin nådde ett slut invaderade Ryssland grannlandet Ukraina. Europa kastades därmed in i en ny kris.
Så mycket har hunnit ske under de nästan två och ett halvt år som offrets familj väntat på en dom. På tisdagen kom tingsrättens dom, om än med fördröjning på grund av tekniska problem. Påföljden blev 14 års fängelse för den 22-åring som länge varit misstänkt för mordet.
Att det tagit så pass lång tid att klara upp mordet är ett underbetyg. Att det kunde uppstå ordningsstörningar under rättegången väcker också frågor, liksom polisens bemötande av mordoffrets far under en körkortskontroll förra veckan. Men värst är trots allt att två poliser dömts för grovt tjänstefel, efter att ha försvårat för den ordinarie mordutredningen genom att driva en parallell utredning vilket BT rapporterat om på nyhetsplats. Det är omständigheter som sammantaget sänker förtroendet för rättsväsendet, den fällande domen till trots.
Nu måste politiken ändra fokus – på ett övergripande plan. Genom åren har många av de politiska förslagen mot gängkriminalitet gått ut på att ge polisen fler verktyg, mer resurser och att skärpa straffen. Men dessa förslag riskerar att bli helt meningslösa om uppklarningssiffrorna fortsätter att se ut som de gör i dagsläget, där bara omkring en fjärdedel av alla mord i gängmiljö leder till fällande domar.
”Vad är meningen med att exempelvis slopa villkorlig frigivning och straffrabatter om den som begår brott kommer undan med det?”
Det går inte att förklara den låga uppklarningsgraden enbart med att gängmord skulle vara mer svårutredda än andra mord, till exempel på grund av en utbredd tystnadskultur. En uppmärksammad granskning från Svenska Dagbladet har exempelvis visat på omfattande brister inom polisens mordutredningar, vilket beskrivs som ett genomgående problem för hela landet. Lägg därtill de skandaler som kantat den högsta polisledningen sedan årsskiftet och den växande kritiken mot rikspolischef Anders Thornberg.
Det är uppenbart att det mer handlar om ett strukturellt problem på organisationsnivå – hos polisen. Men de politiska partierna har tenderat att ge polisen nästan allt den pekar på, utan att för den delen förvänta sig tydliga resultat i form av fler uppklarade brott i gängmiljö.
För att bekämpa gängkriminaliteten på riktigt behöver förväntningarna på myndigheten öka och ansvaret bli tydligare. Vad är meningen med att exempelvis slopa villkorlig frigivning och straffrabatter om den som begår brott kommer undan med det?
Och vad gäller mordet vid högskolan må fallet höra till ett av de förhållandevis få uppklarade morden i gängmiljö. Men vägen till tingsrättens fällande dom har inte varit vacker.
