Ducka inte för utmaningen
Den somaliska invandringen är ofta förstahandsvalet för de som vill visa på integrationspolitikens misslyckanden. Det är inte svårt att finna nedtryckande statistik.
Göteborgs-Posten gjorde 2007 en uppmärksammad reportageserie om gruppen. Arbetslösheten var då över 80 procent. Varannan familj hade mer än fyra barn under 17 års ålder. Man bodde ofta ofattbart trångt. Få barn klarade grundskolan. Av de unga männen var mer än 20 procent dömda för brott.
Även kvinnornas situation beskrevs av GP som besvärlig. Månggifte var vanligt, och männen gled ofta undan från familje- och försörjningsansvar, inte sällan på grund av drogen kat som då ökade kraftigt.
Statistiken skvallrar om att vi hittills lyckats dåligt med integrationen av somaliska invandrare.
Men samtidigt finns det en mer positiv bild som sällan tas upp. Statistiken missar att berätta att fyra av fem somaliska män faktiskt inte är dömda för brott.
Den visar inte heller att det i absoluta tal finns tusentals somalier som har lyckats komma in på den svenska arbetsmarknaden. Inte sällan arbetar de hårt i påfrestande yrken och bidrar till vår gemensamma välfärd. Drogen kat ställer visserligen till oreda, men 90 procent av svenskar med somaliskt ursprung brukar den inte.
Vidare vet vi att somaliska invandrare integrerats verkligt bra i till exempel Storbritannien och USA.
Även i Sverige säger många som arbetar med den somaliska gruppens integration att mycket har blivit bättre de senaste åren. Därför borde det också gå att integrera fler anhöriginvandrare i Sjuhärad. Avgörande är dock att ingen sticker under stol med att det finns en utmaning.
En lyckad integration kommer kräva kraftinsatser. Inte minst vad gäller anskaffningen av bostäder.
Ledarredaktionen
