Stefan Eklund: Dragqueens – kulturarv eller hot mot barn?
Sverigedemokraternas oavbrutna försök att styra kommunal kulturpolitik har nu även nått Borås. SD:s Andreas Exner tycker att det är olämpligt att en dragqueenartist som läser sagor för barn i Stadsparken under Prideveckan i Borås bekostas av Borås stad genom dess kulturförvaltning. Ni har kunnat följa debatten mellan Exner och Viktor Åberg, den socialdemokratiske ordföranden i kulturnämnden, på Borås Tidnings kultursidor i veckan som gick.
På nationell nivå har den ledande sverigedemokraten Björn Söder fördömt sagostunder av liknande slag med betydligt grövre argument är vad den mer taktiskt lagde Andreas Exner tar till; Söder menar att vuxna som skickar barn till sagostunder med dragqueens ”borde bli föremål för utredning av socialtjänsten”. Och på Sverigedemokraternas twitterkonto skrevs att ”Dramaten ägs av staten och ska enligt regeringen ’vårda och främja det svenska språket och det nationella kulturarvet inom teaterns område. Varför låter Dramaten vuxna män i klänning guida barn? Det är knappast förenligt med deras uppdrag.”
”Åhåjaja, man undrar som vanligt vad alla dessa sverigedemokrater är så förtvivlat rädda för. I fallet med män som klär ut sig till kvinnor är dessutom deras historielöshet av nästan imbecill art.”
Åhåjaja, man undrar som vanligt vad alla dessa sverigedemokrater är så förtvivlat rädda för. I fallet med män som klär ut sig till kvinnor är dessutom deras historielöshet av nästan imbecill art. Tvärtemot vad de twittrar om handlar drag just om att vårda ett kulturarv.
Johan Hilton, Göteborgs-Posten nye kulturchef, pekade på detta i en krönika nyligen. Män som klär ut sig till kvinnor i sceniska sammanhang är en tradition med tusentals år på nacken. Hilton noterar att ända fram till upplysningen spelades alla tunga kvinnoroller av män. Kvinnor tilläts helt enkelt inte agera på offentliga scener. Hilton skriver: ”Drag är därför en ofrånkomlig del av det vi i dag kallar teater – förvandlingens konst, överenskommelsen om att i just det här rummet råder andra villkor än i den omkringliggande så kallade verkligheten.”
Drag är även i modern tid vanligt i populärkulturen. After Dark, med Christer Lindarw i spetsen, blev folkkära under sin tid, precis som Lars-Åke Wilhelmssons Babsan. Den nyss avlidna Barry Humphries ofta hysteriskt roliga figur Dame Edna hade stor internationell framgång. Filmklassiker som ”Mrs Doubtfire” och ”I hetaste laget” har drag som ett självklart komiskt inslag. Och så vidare och så vidare…
Sverigedemokraternas kritik fokuserar på att barn ska slippa den här typen av kultur, att små barn, med Exners ord ”ska fredas från ämnen som könsidentitet, sexualitet, normkritik och genuspedagogik”. Här är Exner ute på riktigt djupt vatten. Politiker ska inte bestämma vad kommunalt finansierad teater ska handla om. Armlängds avstånd, ni vet. Och kvalitetskultur behandlar förstås ämnen som de Exner nämner, om man nu gör det överhuvudtaget, utan att på något sätt kränka eller skada sin publik. Mannen bakom det teatersällskap som gästar Borås, Peter Wallenberg, har utsetts till Årets folkbildare av Stockholms stad, och projektet har vunnit Pelle Svanslös ”Våga vara snäll”-pris, och lyfts fram som Läsande Förebilder av Bonnierförlagen, föreningen Läsrörelsen och stiftelsen Berättarministeriet.
Låter ju inte som om sagostunden i Stadsparken kommer att bli jättefarlig.
Nä, som vanligt letar SD efter ämnen man kan göra symbolpolitik av och skapa oro kring. Och i fallet med sagoläsande dragqueens undrar jag vad det egentligen är man vill skrämmas med? Svaret är förmodligen det mest skrämmande med hela debatten.
