Anela Murguz: Dra lärdomar av pandemins baksidor
Vi är lyckligare nu än före pandemin. Resultatet från årets World Happiness Report kan vid en första en anblick verka udda. Pandemin förknippas nog än i dag med restriktioner, kringskuret socialt liv, ständiga påminnelser om döden och misstänksamhet mot folk man möter i samhället.
Man kan därför tänka sig att resultatet skulle vara ökad oro och pessimism, men det blev alltså tvärtom enligt den nämnda undersökningen.
Till och med äldre – vars ensamhet inledningsvis lyftes fram som ett problem under pandemin – var mer nöjda med sitt liv. En annan positiv trend är att människor tycks ha blivit mer omtänksamma i dag än före pandemin. Till exempel var viljan att hjälpa främlingar 25 procent högre nu än tidigare.
Lyckligast är man – för sjätte året i rad – i Finland, följt av de nordiska grannländerna Danmark och Island på topp tre. Sverige återfinns på plats sex och längst ned på listan hittar man Afghanistan.
Att pandemin ökade människors välbefinnande kan bero på att den gav ett slags andrum. Plötsligt blev det tydligt vad som var viktigt på riktigt. Även om människor uppmanades att begränsa sina sociala kontakter blev resultatet att vi värdesatte våra relationer. Synen på arbete förändrades. För första gången på länge talas det återigen om att arbeta mindre. Bland unga har det blivit en trend att inte prestera mer än man måste. Kontorsråttan är inte eftersträvansvärd längre. Och i Finland är en fyra dagars arbetsvecka i skrivande stund en av de heta valfrågorna.
”Det finns inte sällan en romantiserad bild av karantänstillvaron som inte riktigt speglar hela svenska befolkningens verklighet.”
Men att pandemin gjort människor lyckligare betyder inte att det saknas oroväckande trender. En politisk trend är att längtan efter en stor och stark stat tycks ha ökat. Fler verkar förvänta sig att staten ska gripa in, vilket kanske inte är så konstigt i ett så omvälvande omvärldsläge som framför allt Europa befinner sig i just nu. Men det är på det stora hela ett bakslag för inte minst liberalismen.
Ett annat, mer konkret problem är de klyftor som pandemin har blottat, inte minst vaccineringen mot covid-19 som tydliggjorde de globala klyftorna. Något som ledarsidans Kajsa Kettil nyligen lyfte fram som en viktig lärdom att dra inför nästa hälsokris.
Men även i det relativt välmående Sverige var skillnaderna stora mellan olika grupper. Det finns inte sällan en romantiserad bild av karantänstillvaron som inte riktigt speglar hela svenska befolkningens verklighet. Det var exempelvis inte alla som hade möjligheten att arbeta hemifrån. För dessa grupper, som faktiskt utgör en hög andel av befolkningen, var pandemin rentav påfrestande eftersom de behövde gå till sina jobb varje morgon med risken att smittas.
Därtill är folkhälsan ojämlik, vilket visserligen är känt tidigare men som under pandemin blev ett stort bekymmer både när det gäller dödstal och vaccineringsgrad. Det innebar att även risken att dö i covid-19 var högre för de med sämre folkhälsa.
Med andra ord är det kanske så att vissa blev lyckligare än andra under pandemin.
