Annons

Kajsa Kettil: Döm hennes politik – inte hennes person

Att välja en kvinnlig statsminister är – trots onsdagens turbulens i riksdagen – den lätta biten. Nu återstår för oss alla att bedöma politikern Magdalena Andersson (S) för vad hon säger och gör, inte vad hon är och hur hon ser ut.
Kajsa KettilSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 24 november 2021
Kajsa Kettil
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Statsminister Magdalena Andersson (S) vid en pressträff efter onsdagens statsministeromröstning i riksdagen.
Statsminister Magdalena Andersson (S) vid en pressträff efter onsdagens statsministeromröstning i riksdagen.Foto: Jessica Gow/TT

Mammor har kommit fram med sina döttrar till henne. De har förklarat att det där är Magdalena Andersson, hon som kan bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Nu blev hon också det, statsminister, även om de röriga turerna i riksdagen denna ”superonsdag” krävde att hon avgick för att snart kunna väljas om på nytt.

På talmannens och S-ledarens gemensamma pressträff i måndags berättade Andersson om de föräldrar och barn som hälsat på henne, och konstaterade att ”Det skulle betyda något för de flickor som växer upp i Sverige. Det kan man inte komma ifrån.”

Annons

Jag förstår de där mammorna. Jag tar själv varje chans att synliggöra smarta, framgångsrika kvinnor. Man gör gärna det efter att en av döttrarna har ställt den för henne relevanta frågan: ”Varför kan inte tjejer bli statsminister i Sverige?” Frågan kom i samband med att Kamala Harris svors in som USA:s första kvinnliga vicepresident, ett historiskt ögonblick som jag delade med nämnda dotter framför en skärm.

Hon – vars karriärdrömmar under livets första år har svängt mellan jobb som lärare, sjuksköterska, biltvättare, komiker, ankuppfödare och politiker – kan nu lägga till statsministertiteln på listan över tänkbara yrken att välja och vraka bland.

Men, för att vara övertydlig: Ingen ska väljas, utnämnas eller få fördelar på grund av sitt kön. Det är också därför så många kvinnor värjer sig mot tanken på kvotering, som främst diskuteras i bolagsstyrelsesammanhang men som lätt skulle kunna spridas till andra områden. Tanken är väl att kvotering i det långa loppet ger en bättre könsbalans, men det skulle ske på bekostnad av många kvinnor vars kompetens under en övergångsperiod skulle förminskas. Detta i och med att de främst är valda för att de är just kvinnor och inte nödvändigtvis de bäst lämpade för uppdraget.

”Men, som många själva har upplevt och forskning fastslagit, är sannolikheten stor att omvärlden bedömer henne utifrån en annan måttstock för att hon heter Magdalena och inte, säg, Magnus.”
Kajsa Kettil

Den regering som till slut tillträder ser ut att bli renodlat socialdemokratisk. Det står klart efter den händelserika onsdagen där riksdagen röstade fram en statsminister på morgonen vars budget föll på eftermiddagen, vilket i sin tur fick Miljöpartiet att lämna regeringen eftersom partiet inte kan tänka sig att regera på en SD-förhandlad budget, vilket i sin tur fick konsekvensen att den nyss framröstade statsministern tvingades avgå. Någon spänning inför den nya statsministeromröstning som väntar blir det däremot inte, eftersom MP och C har meddelat att de släpper fram Andersson ännu en gång.

Själv gör Andersson allt för att tona ner betydelsen av de förändringar som M-KD-SD-budgeten innebär. Men budgetomröstningens utfall lär fungera som en smärtsam påminnelse för S att riksdagen har en icke-socialistisk majoritet även om det socialdemokratiska partiet har lyckats hålla fast vid regeringsmakten. Många svenskar skulle därmed föredra en statsminister med en annan ideologisk övertygelse.

Under de knappa tio månader som återstår till valet gäller dock den befintliga mandatfördelningen i riksdagen. Under den tiden kommer såväl oppositionen som väljarna att följa Anderssons agerande och utvärdera hennes resultat. Och det är helt i sin ordning.

Men, som många själva har upplevt och forskning fastslagit, är sannolikheten stor att omvärlden bedömer henne utifrån en annan måttstock för att hon heter Magdalena och inte, säg, Magnus. Många studier har fastställt att kvinnliga chefer döms hårdare än manliga, och detta i synnerhet när det gäller etiska övertramp. Mona Sahlin är väl det tydligaste exemplet på synen att en duktig flicka inte får vara slarvig. Givetvis ska varje folkvald visa respekt för skattebetalarnas pengar, men den så kallade Tobleroneaffären tydliggör att olika regler gäller för kvinnor respektive män.

En av forskningsstudierna som pekar på detta presenterades för två år sedan av den amerikanska psykologsamfundet APA. Här konstaterar studiens huvudförfattare bland annat att ”Kvinnor drar på sig hårdare straff när det gäller etiska övertramp, på grund av de envisa stereotyper som kategoriserar kvinnor som mer inriktade på kollektivet – genom att vara trevligare, känsligare och stöttande gentemot andra”.

Samma bild ges av statsvetarprofessorn Jenny Madestam. I Ekot special (SR 24/11) säger hon att Sverige må ha uppnått viss jämställdhet när det exempelvis handlar om antal kvinnor och män i sysselsättning, men att det inom andra områden finns en del att önska: ”Normen för och idealet för vad en politisk ledare är ligger väldigt nära så kallad föreställning om vad manlighet är, att man ska vara stark och peka med hela handen och vara tuff, vilket har färgat av sig på vilka man kan tänka sig är tänkbara att utse till politiska ledare och därmed statsministrar.”

I samma program konstaterar Anna Kinberg Batra, tidigare moderat statsministerkandidat, att även om en kvinna anpassar sig till denna norm tenderar det att uppfattas som negativt och slår därmed tillbaka mot henne själv.

Annons

Det finns därför anledning att med viss bävan följa hur Sveriges 34:e statsminister beskrivs och bemöts framöver.

Mindre osäkerhet råder kring hennes politik. Utan Miljöpartiet i regeringen kan hon dessutom köra helt på socialdemokratiska förslag. Hon kommer därmed troligtvis att sjunga familjeveckans lov, tro att all arbetslöshet kan lösas med utbildning och vilja höja skatten för vanliga löntagare. Hon kommer att vända på så många stenar i hopp om att få bukt med gängkriminaliteten att det inte finns någon tid över till verklig förändring.

För detta ska hon ifrågasättas. Men låt oss komma överens om en sak: Magdalena Andersson ska inte kritiseras för att hon ler för lite, bär en viss sorts kläder eller inte framstår som mer empatisk än sina manliga företrädare.

Annons
Annons
Annons
Annons