Det måste löna sig att sänka
Mer konkret har det handlat om behovet av bland annat krisavtal och överenskommelser om korttidsarbete.
Sådana behövs, men det behövs också fler redskap som gör det möjligt för enskilda företag att vidta åtgärder för sin överlevnad.
En diskussion om konjunkturanpassning får inte föras så att den framstår som hot mot de anställdas trygghet.
Det gäller att hålla isär regel och undantag.
Som att det uppmärksammade SAS-avtalet, som delvis handlar om lönesänkningar för vissa grupper av anställda, är unikt och handlar om ett nordiskt flygbolags liv eller död.
BT berättade i går om hur de anställda på Kasthalls får mindre i lönekuvertet när produktivitetsbonusen tas bort. Men inte heller detta utgör exempel på att det skulle råda ett nytt klimat mellan arbetsgivare och anställda i Sverige idag. Snarare handlar detta om behovet av ordning och reda i det lokala fackliga arbetet.
Länge var det dock en regel att olönsamma företag skulle slås ut för att de med bättre livskraft och utveckling skulle överleva och blomstra. De anställda skulle söka sig till dessa företag för sin utkomst och trygghet.
Idag ser kraven annorlunda ut. Det enskilda företagets överlevnad på den lilla orten kan vara viktigare än nationella överenskommelser och politiska ambitioner om att styra näringslivsutvecklingen i en viss riktning.
Men om de lokala omständigheterna ska få väga tyngre i avtalsförhandlingarna krävs att alla parter tar sitt ansvar.
Det måste löna sig att arbeta, men när det händer att det enskilda företaget tvingas genomföra drastiska åtgärder för sin långsiktiga överlevnad, måste man vara överens om att det lönar sig att sänka kraven och förmånerna.
Såväl på SAS som på Kasthalls.
