Karin Karlsbro: Det måste kosta att smutsa ner
Det är lätt att skjuta fram saker som är stora och jobbiga att ta tag i. Ofta hamnar hela fokuset på det som är framför ögonen för stunden. Samma problem finns för klimatpolitiken.
Mellan den 6 och 18 november pågår FN:s klimatmöte COP27 i Egypten. Det sker i skuggan av Rysslands krig mot Ukraina, skenande energipriser och inflation. Vi befinner oss i ett läge där vi måste hantera många stora och svåra frågor på samma gång. Trots den oroliga omvärlden får vi inte glömma bort vår tids kanske största ödesfråga. Världens länder måste orka hålla fast vid sina klimatlöften och göra det yttersta för att utsläppen ska ner.
Karin Karlsbro
är Europaparlamentariker för Liberalerna, som ingår i partigruppen Renew Europe.
Klimatkrisen är här och nu. Världens koldioxidutsläpp har mer än femdubblats sedan år 1950. De som drabbas hårdast är de som har det allra sämst. Klimatförändringarna ger upphov till extremväder, torka och förlorade skördar. Det gör att fler människor i de fattigaste delarna av världen drabbas av svält, sjukdomar och tvingas på flykt. Precis som Frankrikes president Emmanuel Macron nämnde i sitt tal på COP27 är vi skyldiga att redan idag vara solidariska med de mest utsatta och stötta finansieringen av klimatomställningen. Om vi väntar med att ta krafttag för klimatet kommer kostnaderna att bli mycket större. För varje beslut vi inte tar idag kommer vi tvingas fatta ett mycket tuffare imorgon.
”Världens länder måste orka hålla fast vid sina klimatlöften och göra det yttersta för att utsläppen ska ner.”Karin Karlsbro
Resultaten från det förra klimatmötet, COP26 i Glasgow, var en besvikelse. Förhandlingarna landade i en överenskommelse där användningen av fossila bränslen erkändes som ett problem, men de skrivningar som deltagarna till slut kunde enas om är långt ifrån tillräckliga. Att det skulle räcka med att användningen av kol, olja och gas ska “minska” speglar inte på långa vägar de verkliga behoven av åtgärder. Om vi ska nå målet om att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader krävs mer.
Det globala samarbetet för minskade utsläpp och förbättrad klimatanpassning måste utvecklas. Idag är det alldeles för billigt att smutsa ned och för dyrt att göra rätt. Det måste kosta att släppa ut koldioxid, så enkelt är det. Klimatarbetet kan inte utlämnas till enskilda individer eller länders välvilja. Det är ekonomiska incitament som ger möjlighet att förändra i stor skala.
EU är världens viktigaste miljöorganisation, som på många sätt går före och visar vägen. Men vi måste vässa våra verktyg för att minska utsläppen globalt. Låt oss få på plats en gränsjusteringsmekanism för klimatet, så att de som släpper ut koldioxid tvingas betala oavsett var utsläppen sker. Vi bör också få till stånd globala överenskommelser för att stoppa subventionerna till fossila bränslen. Dessutom behövs handelsavtal om krokar arm för klimatansvar, tillväxt och teknikutveckling.
För varje dag som politiker fördröjer klimatomställningen, höjs kraven för hur radikal klimatpolitiken kommer behöva vara i framtiden. Vi befinner oss i en dyster tid. Men låt oss hoppas att klimattoppmötets slut blir en ljuspunkt och ett tillfälle att glädjas över konkreta resultat. Världen behöver goda nyheter.
