Det lokala ger mer i orostider
Ett starkt lokalsamhälle är motståndskraftigt mot kriser, exempelvis en stor spridning av coronavirus i världen. Då finns i socknen allt från livskraftiga butiker, där det går att bunkra, till lantbruk som kan producera maten.
Som affärsstrategi används kyrktornsprincipen främst inom bank och finans. Förvaltare av det arvet i dag är främst de fristående sparbankerna. Men även Handelsbanken har haft som mantra att varje bankchef inte får bestämma över ett större område än denne kan överblicka från närmaste kyrktorn.
Idén med att hålla affärerna lokala är barnsligt enkel. Det är lättare att ha kännedom om personer i närområdet, vilket är särskilt viktigt vid kreditgivning. Dessutom finns en stor ömsesidig nytta av att värna det lokala. Vinsterna i en fristående sparbank är ofta tänkta att gå tillbaka till bygden. Sockengränsen blir en barriär för kapitalet. Andra affärer, som finns på tillfälligt lukrativa utländska marknader, konkurrerar då inte med lokala näringsidkares framtidsplaner.
Att stötta lokala företag – och omvänt att lokala företag bygger starka band i närområdet – blir en handling som ökar ortens motståndskraft när det blir oro i världen. Ett samhälles förmåga att klara en förändring och återhämta sig lär vara starkare på orter där affärer görs med sockenkyrkan som utblickspunkt.
När coronaviruset drar över världen testas robustheten såväl i samhället i stort som i det lilla sammanhanget. När tillverkningen i Kina stoppas och internationella handelskedjor bryts får vi också en pris på vad det kostar att ta affärerna allt längre bort. För även om det kan vara billigare att importera en maskindel från Asien, innebär det en ökad sårbarhet att binda sig till en aktör vid oro i världen. Om ett företag tvingas stänga verksamheten för att leveranserna från företag i Kina dröjer står det svart på vitt klart vad det kostar att enbart förlita sig på ett enda land på andra sidan jorden för leveranser.
Ska företag i dag klara konkurrensen och vara livskraftiga krävs dock att de står sig på världsmarknaden. Det förutsätter prispress och ständigt arbete med att hålla nere kostnaderna, men beredskapen för kriser behöver ändå finnas.
Coronaspridningen är en påminnelse om att vi i Sverige behöver bli bättre på att balansera den stora och den lilla världen. Självklart ska vi handla på världsmarknaden, men vi bör se fördelarna med att också hålla affärer lokala.
Den som utgår från kyrktornsprincipen, och värnar lokala företag även om det kostar lite mer, får ett försprång när det blir oroligare tider.
