Annons

Mikael Hermansson: Det krävs en ny folkomröstning

Det som nu ska äga rum i parlamentet i veckan är det som folkomröstningen om det brittiska medlemskapet i EU borde ha handlat om. Att inte hålla en ny är därför ett effektivt sätt att visa att de styrande hellre skjuter sig själva i foten än gör det som är bäst för landet.
Mikael HermanssonSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 8 december 2018
Mikael Hermansson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
På tisdag ska parlamentet rösta om den överenskommelse som förhandlats fram om hur Storbritannien ska lämna EU. Men egentligen måste det till en folkomröstning eftersom det är först nu som de verkliga alternativen finns framme.
På tisdag ska parlamentet rösta om den överenskommelse som förhandlats fram om hur Storbritannien ska lämna EU. Men egentligen måste det till en folkomröstning eftersom det är först nu som de verkliga alternativen finns framme.Foto: Frank Augstein

Det är naturligtvis ett ironisk faktum av enastående proportioner att den jurist som skrev Artikel 50 i EU:s fördrag, alltså just den regel som aktiverats för att Storbritannien ska kunna lämna EU, råkar vara engelsman. John Kerr, numera adlad till lord Kerr, var tidigare örikets EU-ambassadör och den som satte ord på den möjlighet till utträde som inget land tidigare har använt sig av.

Det krävs ingen större inlevelseförmåga för att inse att Kerr inte är så värst munter just nu.

Annons

På tisdag ska det brittiska parlamentet rösta om det utträdesavtal som företrädare för Theresa Mays regering har förhandlat fram med EU:s förhandlare Michel Barnier. Det mesta talar för att Brexitavtalet kommer att röstas ner. Upproret bland Mays egna omfattar mellan 20 till 50 ledamöter. Då har det nordirländska stödpartier DUP redan meddelat att de kommer att rösta emot. Går det enligt prognoserna väntar i tur och ordning en intern misstroendeomröstning, en regeringskris och ett nyval. Detta kommer inte som en överraskning; det har hela tiden snarare varit den mest väntade händelseutvecklingen.

I en kolumn i The Guardian i veckan skriver John Kerr så här om det som May på tisdag lägger fram i underhuset:

”Det vi erbjuds att ta ställning till är inte vad som utlovades, och det är rakt inte en bättre ”deal” än den som vi hade som medlem i EU. Men det är det enda som erbjuds oss”.

Ibland är det som journalist givet att välja det enkla och klickvänliga. Brexit har i brittisk rännstenspress därför regelmässigt reducerats till en fråga om ”folket” mot ”eliten”. Därför har också de mer subtila men lång viktigare aspekterna blivit en exklusiv angelägenhet för kvalitetsmedia, tankesmedjor, näringslivets intresseorganisationer och den akademiska debatten. En konsekvens av denna tudelning är att resultatet av tisdagens omröstning i parlamentet kommer att framstå som obegripligt i relation till vad som faktiskt utlovades av Nej-kampanjerna inför folkomröstningen.

Det som helt hamnat i skymundan är nämligen att regeringens uppdrag var tvådelat – att inleda förhandlingar om utträde och att leverera ett avtal som ger fler fördelar än det som fortsatt EU-medlemskap skulle innebära.

Det har således aldrig varit fråga om att lämna EU med ett utträdesavtal eller utan ett avtal. Det senare hade bara varit aktuellt som en konsekvens av att förhandlingarna hade misslyckats. Och onekligen finns det en framförhandlad överenskommelse mellan den brittiska regeringen och EU som båda är överens om.

Det som äger rum på tisdag är att parlamentet ska få genomföra den ”meningsfulla” omröstning som ledamöterna har tvingat regeringen att gå med på. Parlamentet har den suveräna rätten att avvisa det som premiärministern och hennes regering lägger fram. Detta är en princip som ingår i den brittiska (oskrivna) konstitutionen sedan 1688. Den principen inbegriper också ansvaret för den som utövar regeringsmakten att inte lägga fram förslag som kan skada riket eller åsidosätta parlamentets exklusiva rättigheter.

Det är nu det blir spännande: Parlamentet är i sin fulla rätt att stoppa hela utträdesproceduren genom ett beslut med enkel majoritet. På måndag eftermiddag kommer dessutom ett utslag från EU-rätten som lär gå ut på att allt återgår till det läge som gällde innan Artikel 50 i fördraget aktualiserades om parlamentet röstar nej till May. Detta är även Lord Kerrs tolkning.

Det verkliga alternativet – och det är här som Kerr kommer med det stora avslöjandet – står mellan att anta Mays avtal eller … ingen förändring alls.

Detta torde vara den ultimata paradoxen: I folkomröstningen var meningslös eftersom den handlade om att stanna eller att lämna – trots att det valet då inte var relevant. Det som nu är nödvändigt är därför att hålla en ny folkomröstning om det som den första egentligen borde ha handlat om, nämligen resultatet av utträdesförhandlingarna.

Annons

Inte undra på att fler än lord Kerr är allt annat än muntra idag.

Annons
Annons
Annons
Annons