Kornelius Persson: Det här kan hela Sjuhärad lära av Nittorp
Sedan 1940-talet har antalet drunkningsolyckor i Sverige successivt minskat. Det beror delvis på ökad simkunnighet och utbildning i skolan. Men även om det finns tydliga kunskapskrav i idrottsämnet, om att man bland annat ska kunna simma en viss längd för att få ett betyg i ämnet, minskar procentandelen simkunniga bland eleverna.
Kornelius Persson
studerar statsvetenskap i Lund, växte upp i Nittorp och gick gymnasiet på Bäckäng i Borås. Han var tidigare ordförande för Luf Södra Älvsborg.
Trots att 93 procent av alla i årskurs sex klarar simkravet får man inte glömma bort att siffran kan vara missvisande. Även om de flesta kan simma gick ungefär 8 300 tolvåringar på sommarlov förra året utan den livsviktiga förmågan. Att barn gillar att bada på sommaren behöver knappast sägas, och den vetskapen i kombination med att nästan var tionde tolvåring inte kan simma borde vara skäl nog för att vidta åtgärder från samhällets sida.
En potentiell förklaring till att simkunnigheten minskat kan vara att Sverige på kort tid tagit emot många flyktingar från delar av världen där vattenvana och simkunnighet inte är en del av kulturen på samma sätt som den är i Sverige. När barnen sedan hamnar i skolan och skolan misslyckas med att möta deras behov av hjälp blir dessa barn extra sårbara.
”Ekonomiska klyftor är inte per definition dåligt, men när nödvändig kunskap inte når barn på grund av deras föräldrars inkomst är samhället ute på djupt vatten.”Kornelius Persson
Många menar att skolan ska vara platsen där alla barn lär sig simma, men uppenbarligen fungerar det inte tillräckligt väl. Simskolor (i både privat och kommunal regi) kostar oftast pengar, vilket gör att alla barn inte har möjlighet att delta. Något som i sin tur skapar ytterligare klyftor mellan barnen. Ekonomiska klyftor är inte per definition dåligt, men när nödvändig kunskap inte når barn på grund av deras föräldrars inkomst är samhället ute på djupt vatten. Det är märkligt att det inte är en större debatt om tillgängligheten till Sveriges simskolor, då drunkningsolyckor inte bara är farligt för den som drunknar, utan också för de som ska försöka rädda den som drunknar. Barnens simkunnighet berör därför hela samhället.
I Nittorp, där jag växte upp, har samhällsföreningen prioriterat barns simkunnighet. Där arrangeras årligen en utomhussimskola där bygdens barn får möjlighet att lära sig simma och bada säkert utomhus. Simskolan är dessutom avgiftsfri vilket gör att tröskeln för att delta är minimal. I Sverige har dock antalet utomhussimskolor minskat, men i Nittorp står den alltjämt kvar. Det är en stor skillnad mellan att lära sig simma i en bassäng och lära sig simma i exempelvis en sjö. Därför borde fler byar inspireras av Nittorp och slå ett slag för simkunnigheten – på riktigt.
Utomhussimskolan i Nittorp lär oss två saker. Först och främst visar Nittorp att civilsamhället inte behöver staten för att skapa samhällsnytta. Det andra och viktigaste är att det går att skapa en simskola där barn får vara barn och där föräldrarnas storlek på plånboken inte avgör deras simförmåga. En kostnadsfri simskola för alla barn är inte nödvändigtvis en omöjlighet, utan det handlar om prioriteringar och ambitioner. Där är vi uppenbarligen inte än, åtminstone inte om man blickar ut från Lillsjön i Nittorp.