Annons

Mikael Hermansson: Det går inte att babbla bort klimatfrågan

Det har varit mycket ”blablabla” om klimatet den senaste tiden, för att låna en numera odödliggjord fras signerad Greta Thunberg. Allt är dock inte bara snack.
Mikael HermanssonSkicka e-post
Gästkrönika • Publicerad 10 november 2021
Mikael Hermansson
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Greta Thunbergs numera berömda fras.
Greta Thunbergs numera berömda fras.Foto: Alberto Pezzali

Den som väljer att omfamna detta ”blablabla” med en lite mer tolerant inställning kan snabbt konstatera att klimatdebatten, snarare än bluddrig har varit mer intensiv den senaste tiden – och dessutom präglad av realism. Cementa-affären, den allt mer politiskt inflammerade striden om den svenska skogen och elpriset har haft den effekten. De utmanar vår syn på näringsverksamhet, myndighetsutövning och – i allt högre grad – jobb och sysselsättning. Den svenska debatten speglar på så sätt en pågående samhällsförändring där klimatförändringarna – indirekt och direkt – spelar en central roll.

Dagens krönikör

Mikael Hermansson

är krönikör och före detta politisk redaktör på BT.

Allt detta ”blablabla” har förändrat förutsättningarna för hur vi diskuterar samhällsfrågor, vilket i sin tur har gjort det allt svårare att förbli en passiv betraktare. Ty den som avfärdar, inte vill ta ställning eller helt enkelt inte bryr sig får allt mindre svängrum för sin indolens.

Annons

Jag kan inte se annat än att detta är en förändring till det bättre som följer av att vi talar allt mer om klimatet.

”Så i detta avseende har Greta Thunberg lite rätt – det finns inget utrymme mer för ”blablabla”.”
Mikael Hermansson

Klimatförändringarna är det stora existentiella hotet som redan har fått och fortsätter få omfattande konsekvenser för livet på jorden. Den fortsatta temperaturökningen överskuggar – än så länge – världens beslutsamhet att begränsa den till de 1,5 grader som satts på pränt i Parisavtalet. Utsläpp av växthusgaser måste minska radikalt. Världens koldioxidbudget måste på kort tid balanseras om; med nuvarande takt är det redan 2029 kört att nå det nödvändiga målet.

Så i detta avseende har Greta Thunberg lite rätt – det finns inget utrymme mer för ”blablabla”.

Vilket är då det bästa sättet att minska koldioxidutsläppen på kortast tid?

Det goda exemplets makt är stor. Erfarenheter av EU:s system för utsläppshandel, vilket på svenskt initiativ har skärpts så att det blivit mer effektivt, talar med hög och klar röst för att ett globalt pris på klimatfarliga utsläpp är det mest radikala grepp som kan tas. Enligt Världsbankens statistik är 80 procent av de globala koldioxidutsläppen idag obeskattade. Även här börjar den samsyn mellan klimatforskare och nationalekonomer som finns om en sådan skatt sprida sig till näringslivet. Sveriges Radio kunde på tisdagsmorgonen rapportera om att 100 storföretag inklusive svenska Scania vill se ett effektivt koldioxidpris.

För svensk del är koldioxidskatten ett funktionellt verktyg. För att den ska få de radikala effekter som krävs, måste det som formuleras i regeringens klimatplan om att skatten ska sättas ”med hänsyn till näringslivets konkurrenskraft” inte leda till att de som är minst förändringsbenägna får ange nivån. Skatten ska istället driva på omställningen av det svenska näringslivet och samhället i stort; det måste bli mycket dyrare att släppa ut koldioxid.

Naturligtvis finns det också en nivå där det är den enskildes ansvar att fatta egna beslut i linje med det som är nödvändigt, men där effekten mätt i ”koldioxidekvivalenter” oftast är försvinnande liten. Men i det stora samtalet om klimatet som numera pågår i hela samhället är det goda exemplets makt allt annat än ”blablabla”.

Annons
Annons
Annons
Annons