Det finns trots allt lösningar utan konflikt
Att ta till storsläggan och varsla om strejk känns som att använda vapen avsedda för en annan tid. Är det verkligen på det sättet som moderna samtal och förhandlingar på arbetsmarknaden ska föras?
Varje avtalsrörelse har sin egen dramaturgi. Det är mycket som står på spel, men ändå är det ibland som om det funnes en mekanism där parterna ser mer till vad som skiljer än vad som förenar.
En strejk är ett riskfyllt vapen. Inte bara därför att det kan bli kostsamt utan därför att det kan påverka tredje part på ett sätt som är svårt att förutse. Opinionen kan svänga. Det som var tänkt som ett sätt att sätta press för att få igenom vad man själv menar är skäliga krav kan istället uppfattas som ett flagrant brott mot den krismedvetenhet som ändå rimligen präglar en stor del av befolkningen.
Arbetslösheten är den stora politiska frågan och det må så vara att det finns många olika idéer om hur man ska komma tillrätta med den. Men en strejk signalerar ju snarare att det finns arbetsgivare som sitter och tjyvhåller på pengar, som skulle kunna användas till radikalt högre löner.
Om det verkligen blir strejk är svårt att veta. De komplikationer som finns nu, bland annat med den svåra frågan om bemanningsföretagen, är visserligen speciella. Det hela kompliceras också av att löneavtalen för industrin ser ut att dröja. Dock bör man komma ihåg att det har funnits lägen, mer låsta än det nuvarande, där det trots allt har gått att komma fram till en lösning utan konflikt. Förhoppningsvis blir det fallet även denna gång.
Ledarsidan
