GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Margit Silberstein: Det finns inget världsmästerskap i att vara svensk

Jag känner igen mig i känslan inför Sommarsveriges skönhet – men förstår inte varför jag skulle vara stolt över att vara just svensk.
Margit Silberstein
Gästkrönika • Publicerad 9 juli 2022
Margit Silberstein
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch noterade att Magdalena Anderssons (S) tal på söndagen innehöll ett lovprisande av Sverige som Busch själv kritiserades för i sitt tal 2015.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch noterade att Magdalena Anderssons (S) tal på söndagen innehöll ett lovprisande av Sverige som Busch själv kritiserades för i sitt tal 2015.Foto: Marko Saavala

Först förstod jag inte vad hon menade med att berömma Magdalena Andersson för att hon hållit ett bra tal. ”Hon lät ju som jag – fast för sex år sedan här i Almedalen.” Efter en stund trillade polletten ner i hjärnkontoret. Hon hade ju rätt Ebba Busch, Ebba Busch Thor för sex år sedan. Då stod hon framför en vajande svensk flagga och brast ut i kärlek till Sverige, fosterlandet. För det blev hon hånad.

Dagens krönikör

Margit Silberstein

är journalist och författare med en bakgrund som bland annat inrikespolitisk kommentator på SVT.

I år stod Magdalena Andersson på scenen i Almedalen och tillbad Sverige och svenskarna och vårt lands skönhet i ljuva sommaren. Jag kan lätt känna igen mig i känslorna inför skönheten. Denna årstid får plätten vi bebor här på jorden känslorna att strömvirvla genom kroppen, nästan en religiös förnimmelse blandad med vemod, en dag ska ju det här tas ifrån oss, och en ödmjukhet inför naturens trohet, den svek inte det här året heller. Jag förstår allt det där.

Fast jag är inte riktigt med på noterna när Magdalena Andersson säger att hon är stolt över att vara svensk. Hon råkar vara född här, det är jag också och det ser jag som tur, jag är glad för det, men det är inte något jag gjort mig förtjänt av. Jag har inte vunnit något världsmästerskap i att vara svensk. Magdalena Andersson älskar våra värderingar, säger hon. Noggrannheten, det sunda förnuftet. I Sverige tränger vi oss inte före vare sig i kassakön eller till sjukvården. Vi är strävsamma och arbetar hårt. Vi tränger oss inte före i kön? Det måste ha varit länge sedan Magdalena Andersson köade i väntan på bussen. Eller när hon svor över att någon strök sig tätt inpå för att ta sig igenom T-banespärren på hennes biljett.

Det finns ju till och med inbyggt i systemet att gå före i kön. I slutet av förra året hade drygt 720 000 personer i Sverige en privat sjukförsäkring, en ökning jämfört med året innan. I den socialdemokratiska retoriken är det att tränga sig före i kön. Jag begriper ju att Magdalena Andersson vill tala om för väljarna att allt det fina som är Sverige är hotat både av Ryssland, därför måste vi gå med i Nato, och av att ”Sverige riskerar att få den mest högerkonservativa regeringen i modern tid.” Men vad får henne att måla bilden av en sorts nationalkaraktär av godhet och strävsamhet? Vi folket – mönsterfolket svenskarna. Folk är folk även i Sverige.

”Människor är väl människor – ena dagen är vi vackra och lyckliga nästa dag kan olyckan drabba kreti såväl som pleti.”
Margit Silberstein

Även Ebba Buschs tal var ett generaliserande och ett bunta ihop. Det var också ett eko från Almedalen 2009 när Göran Hägglund vurmade för verklighetens folk, de vanliga människorna. I Ebba Buschs tappning heter de Svenssons. ”Vanliga människors vardagliga liv är det vackraste som finns i denna värld.” Människor är väl människor – ena dagen är vi vackra och lyckliga nästa dag kan olyckan drabba kreti såväl som pleti.

Alf Svensson brukade för övrigt framhålla att varje människa är unik. ”Ingen avantgardistisk musik är jämförbar med den skönhet som finns i att höra sina barn sjunga Den blomstertid nu kommer när läsåret är slut”, utropade Ebba Busch från Almedalsscenen. Men när psalmen klingat ut kan väl även Svensson få spisa lite avantgardistiskt?

Ebba Busch slog också fast att det mest storslagna är inte att blicka ut över en modern skyline – det finner man istället när man ser in genom fönstret till ett hem fyllt av kärlek. Jag tror att det ryms kärlek även i en lägenhet i New York. Och att Svensson gärna bryter upp från Svenssonlivet för ett besök i New York med dess berömda skyline.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.