Det är lugnt – än så länge!
”Risken för smittspridning i samhället i Sverige bedöms fortfarande som låg”. Citatet från Folkhälsomyndighetens hemsida kan läsas på två sätt, där det mer alarmistiska lägger tyngdpunkten på ordet ”fortfarande”. Det i dagsläget mest relevanta förhållningssättet är dock det som kombinationen ”risken” och ”låg” utgör riktningsvisare för.
Risken är i dagsläget mycket låg för att smittan ska spridas i Sverige. Men visst finns det anledning till oro, men då i första hand för den oberäknelighet som finns med i bilden. Lång inkubationstid i kombination med en mycket stor rörlighet såväl globalt som regionalt gör att smittspridningens ”nätverksekvation” blir svår att läsa av och att lösa.
Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att fler än 78 800 fall av covid-19 – Coronavirusets mer officiella beteckning – rapporterats fram tills söndagen den 23 februari. 2462 personer har avlidit varav 2445 i Kina. Det finns bekräftade fall i ett tjugotal länder som alla har kopplats till personer som rest vidare efter att ta vistats i Hubei-provinsen. Att det nu också har börjat komma in rapporter om inhemska fall i Italien, Tyskland, Iran, Japan, Vietnam, USA, Sydkorea, Frankrike, Thailand, Singapore, Malaysia, Egypten och Storbritannien vittnar om den betydande komplexiteten som vad som kan utvecklas till en pandemi innebär.
Under måndagen kom uppgiften från EU:s smittskyddsorganisation ECDC att det bara i Italien nu finns 150 bekräftade fall. Även om titeln kanske är olämpligt alarmistisk, är det likafullt så att EU:s ”katastrofkommissionär” Janez Lenarcic tänker rätt när han ställer sig skeptisk till kraven på hårdare gränskontroller: ”Vi är inte där än, men vi jobbar med planering av olika scenarier”. Hälsokommissionären Stella Kyriakides var inte sämre hon i sin uppmaning till EU:s medlemsstater och medborgare:
”Vi måste göra vårt yttersta för att hantera situationen. Vi måste ta den på allvar, men inte ge efter för panik. Alla åtgärder måste bygga på riskbedömning och vetenskapliga råd och måste vara proportionerliga,”
Det finns alla skäl i världen att tro att EU:s gemensamma hållning har bättre förutsättningar att klara av såväl ett större utbrott av en smittsam sjukdom som att göra det utan att hamna i konflikt med lag och rätt, men också med medborgarnas fri- och rättigheter.
Där är det annorlunda med Kina, där själva hanteringen av Covid-19-spridningen kan misstänkas användas som ett inslag i vad som följer av ett repressivt samhälles natur. Som Malin Oud, programchef för Kina på Raoul Wallenberginstitutet i Lund formulerar det, ligger det i ”farans riktning” att bekämpningen av virusutbrottet används som en förevändning att slå ner på oppositionella.
Förr eller senare går det att få stopp på smittspridningen. Det är inte första gången som världen står inför ett liknande hot. Men vad talar för att en sjuk samhällsmodell som Kinas ska ersättas av en friskare och mer mänsklig inom överskådlig tid?
Lite – eller inget alls?
