Mikael Hermansson: Det är inte vargen som är problemet
Livet är sannerligen inte riskfritt, inte ens i Sverige. Det räcker med att för ett kort ögonblick en måndagsmorgon som gårdagens, betrakta hur vissa boråsare i bil beter sig när de närmar sig ett övergångsställe. Inte minst med tanke på att var fjärde trafikolycka sker på övergångsställen.
Inom loppet av fem minuter inträffade flera incidenter denna morgon då barn på väg till Byttorpsskolan höll på att bli nya pinnar i olycksstatistiken.
Det borde inte vara så svårt att inse att detta med att lämna företräde, ta hänsyn och iaktta försiktighet är medborgerliga dygder som för allas bästa borde upprätthållas. Det är dessutom rimligt i förhållande till vad sunt förnuft föreskriver. Erfarenhetsmässigt vet vi att det är under de mörka månaderna som antalet olyckor ökar där fotgängare är inblandade.
Och så är det ju, att vintern är allt annat än riskfri. Men en glädjande nyhet samma morgon var dock att inte en enda drunkningsolycka inträffade i Sverige under november. Årets nollresultat kan naturligtvis vara en tillfällighet eller en konsekvens av att vintern dröjt. Tunn, nybildad is väcker lustarna att ta fram såväl pimpeldon som långfärdsskridskor, men is under tio centimeters tjocklek är inte att leka med.
Det är med isarna som med övergångsställena, att det är chanstagarna som är farliga.
Men ibland måste man våga.
Vi vet att bilar är hårda och att isar kan vara svaga. Den kunskap som är nödvändig för att i möjligaste mån bete sig som folk i dessa sammanhang är dock beprövad, allmänt känd och svår att undvika. Men när Svartbäcksskolan i Haninge ställde in utflykter till Tyresta by och den omkringliggande skogen för att en varg sades hålla till i området, föranledde det en riskminimering som kanske inte direkt föll under just dessa kategorier.
Vargen är en främmande och sällsynt gäst i bebyggda områden. Normalt borde en enstaka inte föranleda att länsstyrelsens rovdjurspersonal kallas in eller, för den delen, kommunens säkerhetsstrateger konsulteras. Att så hände i det här fallet får sättas upp på kontot för nya erfarenheter. I slutändan tog sig dock den akuta insatsen rimligare proportioner när en förälder som sett vargen i närheten av skolan helt sonika skrämde bort den.
Tänk om samma högt satta försiktighetsprincip hade gällt i trafiken, inte minst vid övergångsställen. Eller ens en bråkdel av det engagemang som vargen väckte i Haninge kunde visas när det gällde skolbarns säkerhet på väg till eller på hemväg från skolan.
Rimligen borde det dock räcka med lite vanligt hyfs och omsorgskänsla.