Den trånga svenskporten

Ledarkrönika Artikeln publicerades

Boken ”Var i all världen” samlar svenska minnesmärken runt om i världen, men väcker också frågan om vår egen hållning inför andra länders värnande om sin egen kultur.

Svenskporten i Riga. Ett svenskt minnesmärke av många runt om i världen, dokumenterat i en ny bok. Men hur stor förståelse har vi idag för att människor som invandrar till Sverige vill värna sitt språk och sin kultur? Det undrar BT:s chefredaktör Stefan Eklund.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Svenskporten i Riga. Ett svenskt minnesmärke av många runt om i världen, dokumenterat i en ny bok. Men hur stor förståelse har vi idag för att människor som invandrar till Sverige vill värna sitt språk och sin kultur? Det undrar BT:s chefredaktör Stefan Eklund.

En trång port i Rigas gamla stadsdel heter Zviedru varti. Det betyder Svenskporten. När du passerar den kan du höra någon viska ”Jag älskar dig!”. Så säger legenden men jag får nog erkänna att jag inte hörde något när jag gick igenom porten för en tid sedan.

Men varför Svenskporten?

Jo, ovan nämnda legend berättar att en ung kvinna murades in i väggen under den svenska stormaktstiden. Det var ett straff. Brottet? Hon hade haft en förbjuden affär med en svensk militär. Det är hennes viskning som man med lite tur kan höra.

Den här historien, skriven av Ivars Orehovs, litteraturprofessor vid Lettlands universitet i Riga, läser jag i en tämligen färsk bok, en bastant sådan, med titeln ”Var i all världen”. Boken är utgiven av föreningen Sverigekontakt och beskriver 85 svenska minnesmärken runt om i världen, både fysiska och immateriella, från inledningens Anders Celsius och hans temperaturskala till de avslutande noteringarna om svenska ord som fått internationell spridning; ”smörgåsbord”, ”ombudsman” och ”fika”, till exempel.

Däremellan finner man allt möjligt mellan himmel och jord; Villa San Michele på Capri, Casa Rosada i Buenos Aires, personer som Astrid Lindgren och Dag Hammarskjöld, Eiffeltornet i Paris (Varför det? Jo, nitarna som håller ihop tornet kommer från Borgviks bruk).

Det är i ordets rätta bemärkelse en trevlig bok, en coffe table-bok man lätt fastnar bläddrande i.

Boken ”Var i all världen”.
Boken ”Var i all världen”.

Men boken väcker också tankar om nationell identitet och stolthet. Begrepp som är tämligen infekterade i den hätska och polariserade politiska debatt vi har idag. Vi svenskar vill gärna se minnesmärken av vår närvaro i andra länder. Är vi lika entusiastiska över minnesmärken av andra nationer i vårt eget land? Dessvärre är inte svaret på den frågan lika självklart ja längre. Men den har varit det. Innan den nuvarande politiska agendan skapades.

Den ideella föreningen Sverigekontakts bildande beskrivs i ett förord av föreningens styrelseordförande och ledamoten av Svenska Akademien, Bo Ralph. Sverigekontakt grundades 1908. Ett av skälen var den omfattande svenska emigrationen. Mellan 1870 till 1920 lämnade var femte svensk landet. Starka krafter ville stoppa den utvecklingen och en hätsk debatt fördes. Föreningen Sverigekontakt ville något annat, istället för att inta en kritisk attityd till utvandrarna verkade man för att de skulle upprätthålla goda förbindelser med sitt gamla hemland. Bland annat handlade det om att bevara det svenska språket. Den ambitionen lever kvar i det stöd till svenskundervisning runt om i världen som föreningen ägnar sig åt idag.

Bo Ralph citerar också föreningens stadgar där det står att man ska ”bidra till samlandet och bevarandet av svenskminnen i utlandet.” Därav boken ”Var i all världen”.

Men som sagt, det är svårt att låta bli att vända på perspektivet. Hur stor förståelse har vi idag för att människor som invandrar till Sverige vill värna sitt språk och sin kultur? Varför uppfattar många det som hotfullt?

Det som uppstår när man bläddrar och läser i ”Var i all världen” är en känsla av att den beskriver en ambition som hör det förflutna till, en nationalism som handlar om tankeutbyte och gästfrihet, inte om gränser och exkludering. Det är inte bara i Riga som svenskporten är trång.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.