Demokrati som rollspel

Ingen kan visserligen neka Putin rätten att ställa upp. Arrogansen låg i konstaterandet att rollfördelningen mellan den nuvarande premiärministern och president Medvedev har varit uppgjord sedan länge. Medvedev fick låna presidentstolen i fyra år. Under tiden röstade den ryska duman igenom en förlängning av presidentperioderna från fyra till sex år.

Manegen är krattad för upp till tolv nya år med Putin. December månads val av premiärminister och nästa års presidentkröning blir därmed ett politiskt skådespel utan substans. Den verkliga makten ligger hos Vladimir Putin och den klan, dominerad av säkerhetstjänsten, som han har runt sig.

Det är deras syn på omvärlden som kommer att forma rysk politik under det närmaste decenniet. Medvedev lär fortsätta arbetet med att skära ned i förvaltningen och minska landets råvaruberoende. Han blir ett slags demokratiskt alibi medan Putin får fortsätta sin hårda chauvinistiska retorik och förkroppsliga myten om det starka Ryssland.

Vladimir Putins version av demokrati kallas styrd demokrati. Det är en styrelseform där stabilitet går före frihet och makt går före rätt. Men det är inte ett styre som har fört landet framåt sedan Boris Jeltsin avgick. Korruptionen har femdubblats och människors förtroende för polis och rättsväsende har nått bottennivåer. Alkoholism och narkotikamissbruk breder ut sig.

Värst är nog ändå att så många unga och välutbildade väljer att flytta till väst eftersom de inte ser någon framtid i Ryssland.

Det skulle dock förvåna om de ryska valrörelserna passerar utan protester. Alltfler får sina nyheter från nätet, inte TV. Alltfler luftar sin kritik på bloggar och Twitter och protesterna mot miljöförstörelse och mot rättsstatens övergrepp har ökat på senare tid.

Utvecklingen är inte huggen i sten och Ryssland är ett öppet land. Men grogrunden till förändring försämras väsentligt med Putin vid makten.

Ledarredaktionen