Marie Demker: Vem talar för det mångkulturella samhället?
Attityden till att ta emot flyktingar i Sverige har de senaste fem åren blivit avsevärt mer restriktiv. I 2020 års SOM-undersökning från Göteborgs universitet anger 59 procent av befolkningen att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar. Inte sedan tidigt 1990-tal har opinionen som helhet varit så negativ till att ta emot flyktingar. Kontrasten till 2015 är dramatisk, ett år när motståndet mot att ta emot flyktingar var 40 procent och det lägsta någonsin i SOM-undersökningarna. Sett till partisympati är det bland Kristdemokraternas och Moderaternas sympatisörer den största ökningen av motståndet skett. Och det är framförallt bland personer över 50 år som attityden hårdnat.
Marie Demker
är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Men det finns också grupper av medborgare som inte följt med i de senaste årens kraftigt ökade restriktivitet. I den kommande SOM-boken ”Ingen anledning till oro (?)” som publiceras den 23 juni ställer jag frågan vilka de är. Bland Centerpartiets, Vänsterpartiets och Miljöpartiets sympatisörer har attityden till flyktingmottagning påverkats mycket litet. Bland Centerns sympatisörer anser endast 33 procent att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar, bland Vänsterpartiers 26 procent och bland Miljöpartiets sympatisörer är den siffran 17 procent.
”En ung generation med god utbildning och en ideologisk hemvist i mitten och till vänster står i farstun och stampar.”Marie Demker
Med en snabb och kraftig opinionsförskjutning i synen på flyktingmottagning i restriktiv riktning påverkas förstås hela spelplanen kring migrationspolitiken. Så hur villiga är svenskarna i dag att omfamna ett mångkulturellt samhälle? Även i den frågan har attityden blivit mer negativ. Från 53 procent som 2016 ville satsa på ett mångkulturellt samhälle är det idag 44 procent som stödjer ett sådant förslag. Men det finns även här de som inte riktigt följt med i den allmänna trenden.
Yngre svenskar och de med en längre högskoleutbildning ger fortsatt ett jämförelsevis starkare stöd för ett mångkulturellt samhälle. Och skillnaderna i åsikt har ökat kraftigt de sista åren mellan generationer och mellan olika utbildningsnivåer. Vi ser också att utbildning och ideologi samverkar; för dem med en längre högskoleutbildning som anser sig stå till vänster eller i mitten av politiken har stödet för ett mångkulturellt samhälle snarast ökat. Bland dem med en längre högskoleutbildning men som anser sig stå till höger i politiken har stödet för ett mångkulturellt samhälle i stället minskat.
En relevant fråga av betydelse för demokratins funktion är vem och vilka som i det politiska samtalet företräder den grupp av medborgare som fortsatt har en mindre restriktiv hållning i migrationspolitiken? En ung generation med god utbildning och en ideologisk hemvist i mitten och till vänster står i farstun och stampar. Jag lyssnar noga men jag har väldigt svårt att höra några starka politiska och mediala röster som argumenterar för varför Sverige borde utvecklas mer i mångkulturell riktning, ge bättre skydd åt människor på flykt undan krig och förföljelse eller satsa mer resurser på icke-repressiva integrationspolitiska åtgärder i vårt eget land.
