GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Marie Demker: Politikens skådespel förändrar mer än du tror

Politiken som en scen för iscensättning av visioner och värderingar är fortfarande precis lika relevant som då.
Charles de Gaulle i Paris 26 augusti 1944.
Charles de Gaulle i Paris 26 augusti 1944.
Foto: wikimedia
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.

Huvudet högre än alla andra, med Napoleons triumfbåge i ryggen och siktet inställt på Notre Dame-katedralen och en tacksägelsegudstjänst för befrielsen av Paris, vandrar Charles de Gaulle, den franska motståndsrörelsens obestridda centralgestalt, nerför Champs d’Elysées. Det är den 26 augusti 1944 och andra världskriget är ännu inte slut. Men Frankrike har vunnit en avgörande seger för framtiden; Frankrike är nu en av segrarmakterna och kan vara med och avgöra framtiden för Europa. De Gaulles iscensättning av befrielsen, innan kriget egentligen är över, knäsätter bilden av ett land som kämpade mot en militärt överlägsen, men moraliskt underlägsen, fiende. Och vann.

Dagens krönikör

Marie Demker

är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Vare sig vandringen eller gudstjänsten hade någon specifik politisk betydelse, de ledde inte fram till något beslut och de skapade inte heller ny policy. Sannolikt fanns det inte heller någon kommunikationsavdelning inblandad och ingen HR-funktion. Däremot fanns det tanke, organisation och en tydlig målbild. Politik är iscensättning av världen; som den skulle kunna vara eller som den borde vara.

Politiken som en scen för iscensättning av visioner och värderingar är fortfarande precis lika relevant som då. Det är kanske inte fullt lika tydligt eftersom kanalerna är fler och samhället avsevärt mindre hierarkiskt. I nutid spelar våra breda medier gärna med i iscensättningen, både som regissörer och inspicienter. Och på sociala medier kan alla aktörer skapa en egen persona och sedan interagera med i stort sett vem som helst, på scenen eller i publiken. Under senare tid har vissa debattörer och politiker satt den teatrala politiken i motsättning till den sakpolitiska. Men i det hypermediala och hyperindividualistiska samhälle vi lever förutsätter istället dessa dimensioner varandra.

"Betydelsen av känslor, estetik, lojalitet, heder och autenticitet i beslutsprocesser har blivit synlig för alla eftersom digitalisering och sociala medier är som gjorda för att exponera just dessa politiska verktyg."

När framträdande partiaktörer gör vassa utspel på mikrobloggen twitter som sedan blir dueller i breda medier och därefter leder till krav på ställningstaganden från dem som står bredvid så är det ett sätt att försöka förändra förutsättningarna för faktiska politiska beslut. Betydelsen av känslor, estetik, lojalitet, heder och autenticitet i beslutsprocesser har blivit synlig för alla eftersom digitalisering och sociala medier är som gjorda för att exponera just dessa politiska verktyg.

Den förre presidenten Donald J. Trump larmade inte bara och gjorde sig till på twitter-scenen, han genomförde också dramatiska omläggningar i amerikansk politik, förändringar som uppskattades av vissa väljargrupper. Det ena förutsatte det andra. Vissa brittiska mediers kampanj för att Storbritannien skulle lämna EU blev ett perfekt skådespel för de politiska krafter som sedan lamslog brittisk politik i flera år och ledde till en separation, som majoriteten av befolkningen nu tycks ångra.

Det som händer på twitter stannar inte på twitter. Den som inte ser att förutsättningarna för sakpolitik hänger lika mycket samman med iscensättningen som med pjäsens innehåll riskerar att bli bortkollrad i en politisk kamp som, precis som på 1930-talet, just nu handlar om demokratins fortlevnad och vitalitet.

Läs mer