GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Marie Demker: Oförsiktiga brottsoffer och okränkbara individer

Brott och straff är på allas läppar numera.
Allt fler anser att alla har rätt att vistas var de vill utan att behöva akta sig för att bli utsatta för brott.
Allt fler anser att alla har rätt att vistas var de vill utan att behöva akta sig för att bli utsatta för brott.
Foto: Claudio Bresciani / TT
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Frågor som rör lag och ordning toppar tillsammans med integration och flyktingfrågor just nu svenskarnas lista på viktigaste samhällsfrågor i senaste SOM-undersökningen (2020) från Göteborgs universitet. Intresset får näring av rättsväsendets arbete men också av dramatiska medieberättelser om brottslighet. Just nu pågår ett par stora rättegångar i Stockholm och Göteborg mot kriminella gäng, och medierna har också uppmärksammat ett antal grova våldsbrott som kan hänföras till det som kallas gängkriminalitet. I Borås och Sjuhärad finns liknande mönster; unga män som skjuter eller blir beskjutna och sprängdåd riktade mot enskildas bostäder eller bilar.

I ett kommande bokkapitel studerar biträdande professor i kriminologi Caroline Mellgren vid Malmö universitet och jag svenskarnas syn på offer för brott. En dryg tredjedel av svenskarna (38 procent) menar att den som blir utsatt för ett våldsbrott själv varit oförsiktig. Den uppfattningen har ett lägre stöd (31 procent) när det gäller personer som utsatts för våldtäkt men lite högre stöd (44 procent) när det gäller ekonomiskt bedrägeri. Visserligen anser nästan alla att de som drabbas av våldsbrott själva har en kriminell bakgrund. Men när det är sagt anser också drygt hälften av de svarande (56 procent) att offer för våldsbrott också är vanliga oskyldiga människor. Personer som blivit utsatta för en våldtäkt eller blivit offer för ekonomiskt bedrägeri anses dock i väldigt mycket högre utsträckning (88 respektive 82 procent) vara vanliga oskyldiga människor.

"I Borås och Sjuhärad finns liknande mönster; unga män som skjuter eller blir beskjutna och sprängdåd riktade mot enskildas bostäder eller bilar"

Vilken typ av brott en person utsatts för är alltså avgörande för hur allmänheten ser på brottsoffret. Den som är offer för ett våldsbrott anses mindre ofta vara vem som helst än den som utsätts för våldtäkt eller ekonomiskt bedrägeri. Ifråga om våldsbrott ser vi också en förändring jämfört med undersökningen 2005. Betydligt färre anser idag att offer för våldsbrott varit oförsiktiga. I undersökningen 2020 ansåg drygt en tredjedel (38 procent) av svenskarna att offer för våldsbrott varit oförsiktig, men år 2005 var den andelen nästan två tredjedelar (63 procent).

En tolkning av förändringen är att tanken att varje individ har en okränkbar rättighet att kunna leva sitt liv i enlighet med personliga preferenser oavsett kollektiva kulturella normer har fått ett starkare stöd. Något speglas kanske den tolkningen i den pågående diskussionen om huruvida flickor skall undvika vissa platser för att inte bli utsatt för övergrepp, eller om det tvärtom är pojkar som skall hållas hemma för att inte begå övergrepp. Vårt samhälle överger allt mer idén om att det är den sårbara och skyddslöse som måste förutse och föregripa övergrepp mot sin egen person, till förmån för en idé om att det är allas vår plikt att skapa ett samhälle som ger individen rätt att vara på de platser och göra de aktiviteter hen önskar utan att riskera övergrepp eller våld. Det är i så fall bra. Väldigt bra.

Dagens krönikör

Marie Demker

är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Läs mer