Marie Demker: Från mörkret stiga vi mot ljuset…
Numera är det jag som köper julklappar, fixar grönkål och pepparkakor och håller ordning på familjens logistik. Men ett parti har gjort det här tillbakablickandet till sitt politiska varumärke. SD-ledaren Jimmie Åkessons ideologiska vision är enligt en debattartikel i Aftonbladet den 23 november att komma tillbaka till det Sverige vi minns.
Men vem är det som minns? Och vilka minnen är legitima? Är det min barndoms jular som är mallen, eller är det deras minnen vars jular slogs sönder av missbruk, misshandel och ensamhet? Nej, det var inte bättre förr. Vi bara minns det så.
Sverigedemokraterna är i grund och botten en politisk missnöjesrörelse vars inriktning på invandring skymmer önskemålen att förhindra och begränsa utvecklingen mot större frihet och bredare skyddsnät för individerna. Rörelsens medlemmar och sympatisörer är dock själva hyperkänsliga för varje form av motstånd eller moralisk begränsning.
När Åkesson förra året blev utsatt för politisk satir i P3 kallade han kanalen för ”vänsterliberal smörja” och ansåg att public service istället skall ägna sig åt att ”bygga sammanhållning, bygga kulturarvet och fokusera på den lokala nyhetsbevakningen”.
När Richard Jomshof (SD) i riksdagen den 24 oktober fick mothugg från migrationsminister Morgan Johansson i en debatt där Jomshof begärt en folkomröstning om invandringen konstaterar han att Johansson är en ”otrevlig och oförskämd människa” som har ”svårt att hålla sig till saklig och korrekt retorik”.
Men demokratins grundvalar är just sådana principer som SD nedlåtande kallar vänsterliberalism: FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, Genèvekonventionen, Europakonventionen och de svenska grundlagarna; alla värnar de individers och minoriteters rättigheter, friheter och självbestämmande liksom medborgarens rättssäkerhet mot det allmänna.
Men när nostalgi blir politik blir istället livserfarenheter och personliga uppfattningar en rimlig grund för politiska beslut. Konsten skall ge en ”positiv upplevelse” för den som tittar (SD Varberg) och skolbibliotek behöver inte ha böcker på barnens modersmål (SD Sölvesborg). Om en politiker inte tycker om ett konstverk eller viss litteratur så bör det följaktligen bort. Tilltron till det egna jagets omdömesförmåga är då kanske lite överdriven.
Men Sverigedemokraterna är inte som andra partier. De spelar efter andra regler. Politik bör inte vara en fråga om vare sig den egna eller motståndarens karaktär och moral utan om argumentationens styrka. Även om du inte delar min verklighetsbild kan du vara en trevlig prick. Så nu inväntar vi julefriden, umgås och tänder många ljus. Mörkret övervinns bara av ljuset. Glad advent!
