Marie Demker: Advent i undantagstillstånd
Det är advent. Väntans tid. En väntan på Jesu födelse i den kristna traditionen, för tusen år sedan en fasteperiod men i vår tid snarare en orgie i kakor, bullar, glögg och ett och annat julbord. Men i år är ju inget som förut. Hela adventsperioden är i år en väntan på - vaccin. Vaccin skall befria oss från de begränsningar i mänsklig gemenskap som vi stått ut med i nio månader nu.
Marie Demker
är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Pandemin har skapat ett slags undantagstillstånd i vårt land som inte har sitt motstycke annat än i krigstid. De fri- och rättigheter vi är försäkrade genom regeringsformen är delvis satta ur spel och det på obestämd tid. Regeringen utfärdade redan den 11 mars i år en förordning som innebär att mötes- och demonstrationsrätten inskränks. Först var gränsen allmänna sammankomster med fler än 500 personer, sedan på 50 personer och nu på åtta personer. Utan att motsätta sig behovet av restriktioner är justitieombudsmannen (JO) i sitt remissvar den 19 november utomordentligt kritisk till att begränsningen anges gälla tills vidare. JO skriver att det inte är ”orimligt” att under en kortare tid införa en begränsning i våra fri- och rättigheter. Jag har samma uppfattning, pandemin är en exceptionell situation som också leder till exceptionella åtgärder. Men, fortsätter JO, ”(M)ot bakgrund av de långtgående konsekvenserna krävs en så effektiv demokratisk kontroll av åtgärden som möjligt. Ett uttalande i en promemoria (…) är i det avseende inte tillräckligt”. Och JO avstyrker också att begränsningen skall gälla tills vidare.
Regeringen får begränsa våra demokratiska rättigheter, så är det. Men dels bör det göras genom lagstiftning, som då ger riksdagen makten, och dels bör beredningen av inskränkningen remissbehandlas bredare. Vare sig universitet eller högre domstolar (sånär som på en högre förvaltningsdomstol) har fått lämna synpunkter. Däremot kommuner, regioner och föreningslivet. Inskränkning blir en praktisk fråga, inte en konstitutionell. JO konstaterar också i sitt remissyttrande att det är först nu, när förordningen ändras för tredje gången, som ett remissförfarande överhuvudtaget tillämpas.
”Vad gör det med oss att vi accepterar ett regeringsbeslut som utan remissrundor eller riksdagsbehandling kan inskränka det demokratiska samhället grundläggande mekanismer, mötes- och demonstrationsfriheten, tills vidare?”
Vad gör det med oss att vi accepterar ett regeringsbeslut som utan remissrundor eller riksdagsbehandling kan inskränka det demokratiska samhället grundläggande mekanismer, mötes- och demonstrationsfriheten, tills vidare? När alkoholservering förbjöds på restauranger var det många som blev upprörda, särskilt ägare till sådana etablissemang. Men hur många röster har hörts till stöd för rätten till politiska manifestationer och fri debatt? Det finns knappast någon som tror att regeringen kommer att montera ned vår demokrati och permanenta undantagstillståndet. Men i ett annat läge, med ett auktoritärt parti vid makten, som i Ungern, eller som i USA där demokratin nu obstrueras och samhället skakas av tendenser till en statskupp, kan vi vara i ett sådant läge.
Vi kommer att uppleva en adventstid i undantagstillstånd, en advent där ljusen i fönstren behöver påminna oss om att en pandemi också kan hota demokratiska värden. Personligen har jag inte alls svårt att finna mig i Folkhälsomyndighetens rekommendationer om avstånd, handtvätt och hemmavistelse, men jag har avsevärt mycket svårare att acceptera politiska beslut som undergräver mina medborgerliga friheter. Vilken regering gör det nästa gång?
