Kajsa Kettil: Därför behöver vi inte oroa oss över dagens ungdom
De beskylls ofta för att vara söndercurlade, dagens 20-plussare som aldrig har upplevt annat än goda tider. Arbetsgivare vittnar om arbetssökande som förväntar sig orimliga förmåner, som har med sig pappa på anställningsintervjun eller vars mamma lägger sig i löneförhandlingen.
Som med alla generaliseringar upplevs sannolikt denna som orättvis av de ambitiösa unga män och kvinnor som stämplar in klockan sju varje morgon eller som extraknäcker på den lokala hamburgerrestaurangen för att få ekonomin att gå ihop under studietiden.
Ett faktum är dock att de flesta 90-talister har växt upp i en tid där tillväxt, jobb och goda levnadsvillkor har varit självklarheter, liksom synen att det blir ännu bättre i morgon.
När oljekrisen ledde till hushållande med elen på 70-talet var de inte födda. När ekonomin krisade på 90-talet var de på sin höjd bebisar. Och när finanskrisen skakade om världen i slutet av 00-talet betraktade många i denna generation händelserna utifrån ett mellanstadiebarns perspektiv.
Det är med andra ord inte konstigt om svenskar som ännu inte firat sin 30-årsdag är främmande inför höga räntor och allmänt stigande levnadskostnader.
Essy Klingberg, född 1999 och kulturjournalist på SvD, sammanfattade i en krönika i mars sin generations uppfattning om ekonomi: ”Jag är uppvuxen i en tid som premierat risktagarna. Att låna pengar har varit i princip kostnadsfritt, och i dag tycks somliga ta de låga räntorna för givet.” (SvD 16/3) Och i P1-morgon på onsdagen utvecklade hon resonemanget med att unga i dag inte har behövt reflektera över pengar, samt att den inbromsning vi nu ser blir ”en sorts existentiell påminnelse om att vi kanske levt i något av en ekonomisk parentes, den här långa perioden av noll- och minusräntor” (SR 10/8).
”Det är med andra ord inte konstigt om svenskar som ännu inte firat sin 30-årsdag är främmande inför höga räntor och allmänt stigande levnadskostnader.”
I samma inslag intervjuas även ekonomen och generationsforskaren Anders Parment. Enligt honom påverkas våra värderingar som mest i åldern 16-24 år. Därmed får det betydelse hur det ser ut i omvärlden under den perioden.
När människor har blivit vana vid ett par procents reallöneökning per år de senaste två decennierna blir utvecklingen lätt att ta för given för den som inte har upplevt tvåsiffriga bolåneräntor eller inflation långt över tvåprocentsmålet.
Konjunkturinstitutets (KI) nya prognos på onsdagen var väntad, men kommer samtidigt som en kalldusch: Nästa år går Sverige in i en lågkonjunktur med en inflation nära 10 procent, dubbelt så höga elpriser jämfört med förra vintern och något lägre sysselsättning.
Det går att deppa ihop för mindre. En sak är dock på den unga generationens sida: Den anpassar sig lätt till nya situationer. Med rätt vägledning kommer även de som har det mesta av livet framför sig att hitta sätt att leva sina liv och bidra till samhället.
Många sitter ännu inte med Volvo, villa och vovve – eller ens barn – vilket gör dem flexibla. Dessutom har de fått med sig något från barndomen som kan bli användbart framöver: Uppfattningen att det mesta nog blir bättre. Kanske inte i morgon, men så småningom.
