Där rök kravet på ”svenskhet”
Det är mycket välkommet att de förvisso omskakade Moderaterna inför sin partistämma i oktober faktiskt orkar med att ta initiativ till en rejäl genomlysning av medborgarskapet. Och det är extra glädjande att nye rättspolitiske talespersonen Tomas Tobé och partistyrelseledamoten Gunnar Strömmer i sin artikel på DN Debatt markerar att detta görs för att ”främja integration”.
Därmed kan unkna och nattståndna föreställningar om assimilering till ”svenskhet” avfärdas redan innan debatten börjar.
Statsvetaren och BT-krönikören Andreas Johansson Heinö formulerade sig så här i rapporten Vem ska få bli svensk medborgare? (Timbro 2011) så här om vad dagens otydliga syn på medborgarskapet får till följd: ”I dag kan inte den som har ett svenskt pass räkna med att bli betraktad som svensk. Den allmänna uppfattningen är att ‘vara svensk’ betyder något annat än att vara svensk medborgare. Svensk identitet handlar om etnicitet och kultur snarare än medborgarskap. Det är bland annat därför vi ofta talar om ‘andra generationens invandrare’ även om svenska medborgare som är födda inom landets gränser.”
Här måste det till ett skifte. Moderaterna har tagit initiativet och har nu ett bra läge att vrida perspektiven rätt. Det borde även de allra flesta riksdagspartier vara intresserade av. Det kan tyckas vara onödigt att betona följande, men ”det svenska medborgarskapet har stor rättslig och symbolisk betydelse. Det står för samhörighet med Sverige och rymmer stora möjligheter att bidra till sammanhållning”, som Tobé och Strömmer skriver. Men att framhålla medborgarskapet som den samlande ramen för människor med en mångfald av åsikter, kulturer och traditioner ger också förutsättningar för att det faktiskt ska vara möjligt att integreras till ”svensk”.
Skulle däremot likriktning och kulturell underkastelse vara ett krav för att bli svensk medborgare, blir också själva ambitionen att uppgradera medborgarskapet bara en annan metod för att ytterligare exkludera och utestänga. Här måste Moderaterna vara väldigt tydliga.
Medborgarskapet ska inte vara en kravlös konsekvens av att ha uppehållit sig tillräckligt länge i landet. Förslag om krav på egen försörjning, integrationsbonus till den som snabbt lär sig språket och möjlighet att återkalla medborgarskap i vissa allvarliga fall av brottslighet mot staten kan mycket väl övervägas och diskuteras. Så även att språktest och samhällskunskaper som ska prövas ska vara en självklar del av en uppvärdering.
Det är inte första gången som sådant förs fram. Dåvarande Folkpartiet var inne på språktest redan inför valrörelsen 2002. Tillräckliga kunskaper i svenska är nödvändiga för att kunna utöva ett aktivt medborgarskap. Det är också angeläget att den som vill bli svensk sätter sig in i Sveriges historia och samhällsliv för att känna till rötterna till varför dagens samhälle ser ut som det gör.
Men språk- och kunskapstest måste utformas så att de inte leder till exkludering. De ska inte läggas på en sådan nivå att även en stor del av den infödda befolkningen skulle exkluderas om den fick genomgå proven. Det finns en passage i Moderaternas debattext som dels tycks innebära att utrikes födda med högre utbildning skulle kunna undantas från test, dels att kravet på kunskaper skulle ligga på en nivå motsvarande ”… godkända betyg från universitetskurser”. Den sortens gradering mellan medborgarskapsaspiranter eller, för den delen, att överdriva förkunskapskraven, gör det bara svårare att få en bred uppslutning bakom förslaget om att förstärka det svenska medborgarskapet.
