Dags att sätta hårt mot hårt
I dag har det gått tio år sedan journalisten och författaren Dawit Isaak arresterades av eritreansk polis i sitt hem. Sedan dess har han hållits fängslad i några av landets många avgrundslösa helveteshålor.
Isaak är den ende svensk som enligt Amnesty klassas som samvetsfånge och av alla samvetsfångar är han den europé som har suttit fängslad längst.
Den tysta diplomati som förts av både Göran Perssons och Fredrik Reinfeldts regeringar under de senaste åtta åren har inte gett något resultat. Därom råder utbredd enighet.
Anledningen till de uteblivna resultaten är enkel. Eritreas president Isaias Afwerki är inte intresserad av att uppnå den sortens resultat. Han är frihetskämpen som axlade de forna förtryckarnas mantel. De utlovade valen har inte blivit av. Den nya konstitutionen har inte tagits i bruk.
Den eviga konflikten med Etiopien används av regimen som en förevändning att hålla sig kvar vid makten. Dawit Isaak är inte den ende drabbade i Eritrea. Många plågas i fängelsehålor likt Isaak. Dessutom lider hela den eritreanska befolkningen på ungefär sex miljoner människor av diktaturens förtryck.
Inte ens de eritreaner som lyckas fly sitt hemland slipper ur diktatorns grepp. SVT visade i en dokumentär i söndags, Fången – Dawit Isaak och tystnaden, hur exileritreaner med hot och maffiametoder tvingas betala två procent i skatt till den regim de flytt ifrån.
Den tysta diplomatin har spelat ut sin roll. President Afwerki är inte en resonabel människa. Inga förbättringar kommer att ske så länge som han tillåts sakta ta död på sitt eget land. Det har han inte rätt att göra.
För Dawit Isaak, för de eritreaner som lever i Sverige och i andra länder, samt inte minst för alla de eritreaner som lever i Eritrea, måste omvärldens tryck på Afwerki hårdna väsentligt. Inte förrän han är allvarligt rädd för sin egen ställning kommer saker att förändras till bättre.
Sverige måste , både på egen hand och genom EU, sätta hårt mot hårt i alla frågor som rör Eritrea. Stödet till de demokratiska krafter som ännu finns där måste öka. Eritreaner överallt i världen måste få veta att förtryckarna som maskerar sig som deras ledare inte är den enda vägen.
Det är sannolikt även Dawit Isaaks största hopp.
Ledaredaktionen
