Det här hände för drygt 20 år sedan, och jag minns att jag hade grävt djupt i minnesarkivet inför intervjun. Jo, jag hade hittat en del pinsamheter. I 15-årsåldern blev jag stoppad av polisen och bötfälld för ”hänkning”. Sittande på en cykel hade jag hållit i kompisens, mopedförarens arm.

En dum och farlig försyndelse, men jag hittade också en del annat, som inte var i närheten av det olagliga men ändå minst lika pinsamt. Tillfällen då jag behandlat andra illa, och åsikter som jag idag ser som helt främmande. Hur jag argumenterade för att förbjuda all reklam, och ännu allvarligare, hur jag såg på jämställdhet och homosexualitet en gång i tiden.

Visst, allt det där var gamla, mycket gamla föreställningar, som hade formats i ett helt annat samhällsklimat än dagens. Trots det, jag rodnade en del när jag grävde i mitt eget förflutna och det var inte olagligheterna som fick mig att rodna i första hand.

Vad jag försöker säga är att tiderna förändras. Det som var förståeligt igår kan vara förkastligt idag. Vad som är lagligt och moraliskt påverkas av tidsandan. Därför är det orimligt att bedöma vad någon gjorde för många år sedan med hjälp av dagens måttstock. Tiderna förändras och vi människor gör det också. De flesta av oss blir klokare och bättre med åren. Gudskelov.

Det betyder inte att det förflutna saknar relevans, inte alls. Men det viktigaste är hur vi idag förhåller oss till det som hände tidigare och framför allt, hur vi förhåller oss till våra egna åsikter och handlingar.

Jag tycker inte att någon är diskvalificerad som partiledare därför att vederbörande har dömts för misshandel. Inte ens om det har skett vid två tillfällen. Det var visserligen ett allvarligt brott då, när det hände, och det är vågar jag påstå ett ännu allvarligare brott idag. Muharrem Demiroks småsliriga förklaringar har inte gjort saken bättre.

Jag delar inte Socialdemokraternas uppfattning att en statssekreterare som fiskar ål olagligt och som dessutom ljuger för polisen omedelbart måste avgå. Inte ens om det hände nyligen, och att PM Nilsson därför inte kan hänvisa till ungdomligt oförstånd. Självklart är förtroendet skadat, och han har en del att förklara för att vi ska tro att han har blivit klokare.

Makthavare ska granskas och granskas tufft, och jag ser gärna att mer av granskningen handlar om vad makthavaren har tyckt, inte bara vad han eller hon har gjort tidigare. Men det avgörande är vad de tycker idag, hur de förhåller sig till dagens lag och moral och hur de ser på sina egna tillkortakommanden.

Kort sagt, det avgörande är graden av rodnad.