Anela Murguz: Centerledaren kan lära sig ett och annat av Birgitte Nyborg
Den danska tv-serien Borgen kretsar kring den karismatiska Birgitte Nyborg som blir den första kvinnliga statsministern. Efter en tid ute ur den politiska hetluften blir hon besviken över sitt tidigare progressiva parti Moderaternas utveckling. Enligt henne har partiet anpassat sig för mycket till det regerande högerpartiet Liberalerna. Och hon efterlyser därför ett mittenalternativ som går emot de etablerade partierna där Arbejderpartiet utgör vänsteralternativet.
Som den politiska nörd som ledarskribentsyrket förutsätter att man är har jag försökt se paralleller till svensk politik. Eller rättare sagt vilken politiker som är av samma kaliber som Nyborg. Svaret är att de svenska partiledarna inte kan mäta sig med den slagkraftiga politiska underkvinnan som porträtteras i denna politiska thriller. Men en som efterfrågat ett tredje alternativ i blockpolitiken lika mycket som Nyborg själv är Centerledaren Annie Lööf.
Till skillnad från Nyborg lyckades Lööf dock aldrig göra verklighet av sitt mittenalternativ. Måndagens besked – att C stöttar regeringens vårändringsbudget i onsdagens budgetomröstning – innebär att partiet nu har valt sida. Därmed befäster C den blockpolitik man så gärna ville utmana.
”Alldeles oavsett bör Centerns motgångar ses som ett resultat av att partiet länge lanserat sig som ett tredje alternativ i svensk politik men i själva verket bara var en förlängd arm av den sittande regeringen.”Anela Murguz
Draget bör också ses i ljuset av att Centerpartiet tampats med motvind i opinionen en längre tid. I mätning efter mätning har partiet tappat stöd. Visserligen finns det partier som har det betydligt värre, men det har inte heller gått särskilt väl för Annie Lööf i förtroendemätningar för partiledarna, och interna kritiker talar om partiledaren i form av en stjärna som dalat.
En slutsats har varit att väljarna straffat partiet för att det lade ner sina röster under höstens budgetomröstning i riksdagen, vilket ledde till att oppositionens budgetalternativ vann. Något som lätt kan uppfattas som motstridigt med tanke på att C släppte fram Magdalena Andersson (S) som statsminister en kort tid innan det. En annan slutsats är dock att nedgången började innan detta, mer specifikt när Januariavtalet föll.
Alldeles oavsett bör Centerns motgångar ses som ett resultat av att partiet länge lanserat sig som ett tredje alternativ i svensk politik men i själva verket bara var en förlängd arm av den sittande regeringen, vilket för tankarna till en sekvens i Borgen där Nyborg hamnar i skuggan av Arbejderpartiet. Det är en av hennes svagaste ögonblick i serien som till och med hennes allierade straffar henne för.
Fördelen med att vara en fiktiv mittenpolitiker i ett nordiskt land är att man inte behöver ta hänsyn till verkligheten. Men det är ändå talande att Nyborg inte bygger sitt mittenalternativ på att isolera allt hon är emot, utan på att vinna gehör för sin egen politik.
Fiktion eller inte. Det hade inte skadat om Lööf testar något liknande.