Budget värd bättre debatt
Tidningen var, precis som många andra, imponerad av det sätt som Borås kommun använder sociala medier och hur man uppmuntrar de förtroendevalda att göra detsamma.
Under förra veckans budgetfullmäktige fördes en än livligare debatt på Twitter. Tack vare twittrandet kunde också fler följa mötet och en del verkade nästan längta dit: ”Alltså, att döma av Twitter är kommunfullmäktige i Borås spexigare än Schlagerfestivalen och Solsidan tillsammans”, twittrade en Vänsterpartist i en annan kommun.
Möjligen förhöll det sig så på avstånd. För dem som följde debatten från åhörarläktaren eller via webb-TV var inte ”spexigt” ordet som låg närmast till hands för att beskriva de 25 timmarna.
För medan en del ledamöter excellerade i snabba ordvändningar på de 140 tecken som Twitter tillåter, blev själva debatten i fullmäktige en utdragen process i en form som kändes allt annat än modern.
Där staplades inlägg efter inlägg på varandra, utan hänsyn till om de rörde det som skulle beslutas (äldreomsorgen i Borås, till exempel) eller om det var allmänna synpunkter på helt andra saker (äldreomsorgen i Stockholm, till exempel).
Först efter två dagars debatt, vid halvtolv på torsdagskvällen, avslutades mötet.
Då hade en ledamot från talarstolen uppmanat övriga att sträcka på sig för att hålla sig vakna, en twittrat om att han höll på att somna, flera lämnat mötet och andra hade på olika sätt beklagat sig över detta utdragna sätt att genomföra debatten om stadens budget.
”Budgetdebatten – ett skämt”, sammanfattade så i går Anna Svalander (FP) på BT:s debattsida.
Ungefär detsamma har hon, och andra, sagt förut. För det är tyvärr inget nytt att budgetdebatterna ser ut som de gör i Borås. Många har under åren hoppats på förändring.
Att debattera budgeten och låta ideologin ta plats är viktigt. Problemet är att många tror att det som är viktigt måste vara långt. Som om ett inläggs tyngd mäts i antal minuter det tar.
Det är bekvämt. Det är svårt att tala kort. Eller som det uttrycks i ett citat som ibland tillskrivs Winston Churchill:
”Om jag skall tala en dag, så kan jag börja nu, om jag skall tala en timma, så behöver jag förbereda mig en timma, om jag skall tala en minut, så behöver jag förbereda mig en dag.”
Att tidsbegränsa inläggen till en minut, vore att gå för långt. Men att införa skarpare tidsgränser, komma överens om att inte upprepa varandras ståndpunkter samt att ålägga ledamöterna att hålla sig till de frågor som det finns förslag om borde inte vara ouppnåeligt.
Twitter om att det är ”spexigt” i Borås kanske tas som beröm för en del. Hur länge dröjer det innan någon kan twittra om att budgetdebatten i Borås är ”seriös, respektfull och inom anständiga tidsramar”?
Ledarredaktionen
