GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Anela Murguz: Brottsofferperspektivet borde väga tyngre

Brottsofferperspektivet riskerar att falla bort när mycket fokus går åt förövaren.
Anela MurguzSkicka e-post
Ledare • Publicerad 19 juli 2022
Anela Murguz
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Hovrätten för Nedre Norrland inledde för ett par veckor sedan huvudförhanding om mordet på 16-åriga Malin Lindström i Husum 1996. Den låga straffpåföljd som meddelades i tisdags har väckt många reaktioner.
Hovrätten för Nedre Norrland inledde för ett par veckor sedan huvudförhanding om mordet på 16-åriga Malin Lindström i Husum 1996. Den låga straffpåföljd som meddelades i tisdags har väckt många reaktioner.Foto: Stefan Jerrevång/TT

Fem års fängelse – för ett mord. Under tisdagen kom hovrättens dom i ett 26 år gammalt mordärende och har på grund av det låga straffvärdet har väckt många reaktioner. 16-åriga Malin Lindström försvann 1996 i Husum i Örnsköldsviks kommun och hittades död ett halvår senare. En person dömdes för brottet i tingsrätten 1998, men friades i hovrätten i brist på teknisk bevisning.

År 2020 kunde en dna-profil tas fram som ledde polisen till den person som friats för brottet tidigare. Med anledning av det beviljade Högsta domstolen resning i fallet tidigare i år och i veckan gjorde hovrätten bedömningen att den i dag 44-årige mannen utom rimligt tvivel kunde lastas för gärningen. Domen föll, rättvisa skipades – men med bara fem års fängelse som straffpåföljd.

Hovrätten motiverar det med gärningsmannens låga ålder vid mordtillfället och den långa tid som gått sedan gärningen. Som om det senare nämnda skulle vara en förmildrande omständighet i sammanhanget. Man kan till exempel tänka sig att den långa tid av väntan och ovisshet har varit smärtsam för de anhöriga, men det sänder också en märklig signal om att det kan löna sig att hålla sig undan länge nog.

”Frågan är om de som begått dessa brott ska tilldelas kortare straff på grund av att det har gått lång tid?”

Dessutom har den tekniska utvecklingen gjort det möjligt att lösa flera år gamla mordfall, som dubbelmordet i Linköping 2004 där en person dömdes för brottet 16 år senare med hjälp av ny dna-teknik. Det är möjligt att dessa tekniska framsteg kan leda till att fler gamla fall löses upp. Frågan är om de som begått dessa brott ska tilldelas kortare straff på grund av att det har gått lång tid? Preskriptionstiden för mord har trots allt avskaffats, vilket rimligtvis även borde genomsyra straffpåföljden.

På ett sätt är det symptomatiskt för att gärningsmännens perspektiv ofta dominerar medan brottsoffrens dito lyser med sin frånvaro. En som nyligen belyst frågan är Felicia Nestler som i sitt Sommar i P1 (4/7) berättar om hur det var att vara brottsofferanhörig i ett av Sveriges mest uppmärksammade brottsfall.

Nestler beskriver visserligen inte någon lättnad efter att rättegången i ärendet avslutats och en dom förkunnats. ”Det kändes inte som en vinst eller något att vara glad över”, säger hon i sommarpratet apropå att den så kallade Arbogakvinnan dömts för anstiftan av mord på hennes pappa. Men rättsprocessen gav henne en förklaring och därmed möjligheten att sätta punkt när det gäller omständigheterna kring pappans död.

Här spelar även media en roll då brottsofferperspektivet ofta hamnar i skymundan när journalistiken fokuserar på vem eller vilka gärningsmännen är och vad som drivit dem till gärningen. I true crime-genren finns också ett påtagligt underhållningsvärde eftersom det hos tillräckligt stora delar av allmänheten råder något som närmast kan beskrivas som en fascination över uppmärksammade kriminalfall – inte sällan med utgångspunkt i förövaren.

Det är därmed uppenbart att rättsväsendet, liksom samhället i stort, behöver ta större hänsyn till brottsoffren och deras anhöriga.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.