Broberg: Klassamhället handlar inte om champagnekylare

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Klassamhällets diskreta charm? Plötsligt har vi fått en debatt om vad priset på en champagnekylare säger om vår samtid.
Foto: Alastair Grant
Klassamhällets diskreta charm? Plötsligt har vi fått en debatt om vad priset på en champagnekylare säger om vår samtid.

Konsumtionsmönster säger såklart något om samhällstillståndet. Frågan är hur väl det kan illustrera dagens klassamhälle.

På Aftonbladets ledarsida fick en champagnehink som såldes på Åhlens i Stockholm stå som symbol för de ökade klyftorna i en krönika av Lotta Ilona Häyrynen. På samma tidnings kultursida siar Kristofer Andersson om att framtidens författare kommer vara: “De som har råd att skriva, eftersom morsan kunde investera i lite fonder rätt efter BB.” Kultursidans chef Karin Pettersson varnade i en krönika för två veckor sedan för att “Rika människor med en agenda kommer att ta över journalistiken.”

Kanske är det ett tecken i tiden. Klyftor och ojämlikhet har varit på det politiska modet i flera år nu. Ändå är det något som känns påtvingat med de grunda klassanalyserna. En champagnehink i ett varuhus i Stockholm eller vilka som kan gå på ansedda men avgiftsbefriade folkhögskolor. Med sådana exempel är det svårt att frammana ens en tillstymmelse till klasskamp. Socialdemokraterna som pratar om det ovärdiga i bemanningsföretag då de anser att dessa skapar otrygga anställningar så att unga måste sova med mobilen – vilket de antagligen gör ändå. Med sådana exempel är det svårt att frammana ens en tillstymmelse till klasskamp.

En verklighet som däremot är påtaglig är alla de som fått det bättre, och det är inte champagnehinkar på Åhlens för 600 spänn som skvallrar om det. Inför valet 2018 tog den mångåriga kolumnisten och journalisten Peter Kadhammar hissen upp till en fashionabel takbar i Stockholm. Priserna var dyra och unga människors löner verkade skyhöga. På den soliga takbaren var stämningen bekymmersfri. Allt hade ju faktiskt blivit bättre.

Det är en verklighet som också tål att påminnas om i tider när mycket av vad som sker i samhället oroar och får uppmärksamhet därefter. Levnadsvanor bland den ofta så utskällda medelklassen vittnar snarare om ett samhälle där de flesta över tid fått det bättre.

1997 sålde Systembolaget 300 000 liter champagne. 2017 var motsvarande siffra en bra bit över en och en halv miljon liter. Samtidigt finns det något här som också är otillräckligt för att illustrera de klasskillnader som ändå finns i dag. Går verkligen skiljelinjen mellan de som köper hem en flaska mousserande vin och de som inte gör det?

Snarare går klyftan mellan de som köper sitt glas med champagne på krogen, och de som köper en billigare flaska på Systembolaget. 1980 omsatte den svenska drogindustrin 10 miljarder, år 2017 110 miljarder. Den explosionsartade tillväxten säger mer om vad människor har råd med idag.

Där är den lokala variabeln viktig. Större städer erbjuder ett helt annat nöjes- och krogliv, ofta till högre priser. De som inte bor i Stockholm behöver inte slösa sina pengar på dyra krognotor, ett glas champagne en bra bit över hundralappen, dyra taxiresor eller ett enormt utbud av hämtmat. Att champagnehinkar på Åhlens kostar många hundralappar mer än den jag såg på lågprisladan i Boarp i Skåne i somras är inte konstigt – allt går att sälja dyrare i Stockholm.

Får jag våga mig på en gissning är nog en stor gemensam nämnare för de som blir aspirerande författare eller kulturarbetare i dag inte att deras föräldrar började spara tidigt i fonder, utan att de är uppvuxna i miljöer med högt kulturellt kapital och rikt kulturliv, något som det också finns mer av storstäder. De utmärkande med alla de som är en del av tyckareliten och påverkar journalistiken är inte heller att de är rika, utan snarare att de har högt socialt kapital och rätt kontakter. Och att många av dem bor i Stockholm.

Sverige har ett av världens mest utbyggda välfärdssamhällen. Att gå på universitet eller högskola kostar inte, och alla har rätt till förmånliga CSN-lån för sina studier. Den sociala rörligheten hindras inte av det offentliga. Och rika barn kan inte betala sig in på några dyra privatskolor. Tack vare den i dagarna så utskällda friskolereformen tar alla elever sin skattefinanasierade skolpeng och väljer skola själva. Var du bor kommer däremot avgöra vilka du växer upp med. Och om du kan bo kvar hemma när du ska studera vidare eller om du måste flytta och hitta en lägenhet.

Kanske säger det något om det nya klassamhället – det handlar mindre om lönekuvertet och mer om postadressen. I Sverige behöver du inte vara född med silversked i mun för att ta dig någonstans. Men kanske behöver du vara född i en storstad.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.