Amanda Broberg: Förenklat om kvinnors makt

Studien som genomförts av forskare i Lund, Stockholm och Gävle slår i fast tre saker. Kvinnor upplever sig ha mindre makt i det offentliga livet medan män upplever sig ha mindre makt i privatlivet – samtidigt som båda grupperna värderar privatlivet som viktigast. “Kvinnor har mer makt i privatlivet” löd rubriken när ämnet diskuterades i Studio Ett. I inslaget menade Sverker Sikström, en av forskarna bakom studien, att “Att män faktiskt än är svagast i de områden vi tycker är väsentligast.”

Det är ett rätt skarpt påstående, i synnerhet när den gängse uppfattningen ofta är att kvinnor har mindre makt än män i samhället. Och i sig lämnar också studien en del övrigt att önska.

För det första är i princip alla respondenter i studien bosatta i USA. Att det är ett land som har ett rätt annorlunda syn på könsroller jämfört med exempelvis Sverige, säger sig självt. Men Sikström hävdar ändå att resultatet hade blivit liknande om den utförts i Sverige.

För det andra väcker själva genomförandet av studien en del frågetecken. Slutsatsen att män har mindre makt i privatlivet och att privatlivet värderas som viktigare än arbetslivet, bygger på enkätsvar. Men som man frågar får man svar. Det är svårt att tänka sig en enda person som i teorin skulle värdera arbetslivet högre än till exempel familj eller privata relationer.

Att kvinnor upplever sig ha mer makt i den privata sfären finns det dock sannolikt fog för, men det kommer såklart också med ett pris. Obetalt hushållsarbete som studien inte tar upp utförs i betydligt högre utsträckning av kvinnor än män. Likaså tar kvinnor ofta en huvuddel av ansvaret för barnen, vilket exempelvis speglas i uttaget av föräldraförsäkringen.

Men det finns också delar av makten, eller ansvaret, beroende på hur man ser det, som kvinnor kanske ogärna lämnar ifrån sig. Det borde gå att ha en seriös diskussion om oviljan att delegera i familjer, kanske på bekostnad av att kvinnan tar på sig för mycket, utan att hemfalla år ytterligheter som raljanta ironier om de stackars männen som inte får välja tapeter.

Genom att utelämna en rad viktiga aspekter bidrar studien till förenkling av en svår fråga. En rad centrala komponenter av maktbegreppet berörs inte – som att makt kommer med ansvar, att mer och mindre makt är en relativ fråga som inte kontrasteras mot den maktlöshet som är långt mycket mer påtaglig i kvinnors liv och att makt i en relation inte är samma sak som egenmakt. Utan sådana nyanser blir det som att göra en studie över makt över hushållet i Henrik Ibsens Ett Dockhem. I 1800-talsäktenskapet mellan Torvald och Nora så nekar visserligen inte Torvald Nora något, vilket i någon bemärkelse ger henne en upplevelse av egenmakt. Men i själva verket existerar ju Torvalds godtyckliga makt över Nora, även om han inte utnyttjar den.

Kvinnor kanske har jämförelsevis mer makt i den privata sfären. Och just för att den privata sfären ofta anses som mer “helig” än vanligt lönearbete har den aldrig värderats ekonomiskt, vilket gjort att kvinnors ekonomiska egenmakt är mindre. Men att som Sikström identifiera ett område där män har mindre makt och sedan ange det som en potentiell faktor för en rörelse som i delar förespråkar våld mot kvinnor (incel-rörelsen) är tyvärr inget annat än ett uttryck för en syn där män alltid är de naturliga maktutövarna.

Påståendet att män skulle ha mindre makt i privatlivet vilar på svajig grund. Och den studie som bekräftar detta påstående måste antingen vara bristfälligt gjord – eller tendensiös.