Amanda Broberg: En myndighet som stjälper och inte hjälper
2017 tog riksdagen beslutet att inrätta en myndighet som skulle verka för jämställdhet i den offentliga förvaltningen. Bara ett drygt år senare så beslutade riksdagen att samma myndighet skulle läggas ner, men beslutet återkallades sedan i samband med januariöverenskommelsen. Att en myndighetsnedläggning är en explicit punkt i en budgetproposition ger i sig föraningar om vilken politiserad angelägenhet som det förment goda initiativet med en jämställdhetsmyndighet har blivit.
Amanda Broberg
är student- och marknadsansvarig på Timbro.
Första gången som den hamnade i blåsväder gällde de utdelade bidrag till organisationen Mensen. Jämställdhetsmyndigheten hade då varit med och finansierat ett projekt för “menscertifiering” av arbetsplatser. Det tveksamma initiativet fick hela Sverige att prata om mens i några veckor, och ställa den angelägna frågan om huruvida det är jämställdhet att befästa och ta hänsyn till kvinnors biologiska särart. Myndigheten hade svårt att repa sig efter detta, och sen dess har den fortsatt kvalat in som en av Sveriges mest kontroversiella myndigheter.
I det läget - nyligen nedläggningshotad, ständig symbol för felprioriteringar i jämställdhetsfrågan och en historia av tveksamma bidrag - borde myndigheten kanske fundera på en ny riktning. Men när de meddelar hur statsbidragen fördelas nu i veckan är problemen fortfarande närvarande. Det rör sig om miljonbelopp till ett antal projekt som bara öppnar upp för att ironisera över. Ishockeyklubbar i Örebro får drygt en halv miljon för att möjliggöra samtal om destruktiv manlighetsideal. 752 000 kronor går till projektet Pink programming som ska hjälpa företag att skapa mer mångfald, ett mer diffust projekt får man leta efter. 802 000 kronor ska det kosta att koppla jämställdhet till klimatfrågan. Men priset tar ändå bidraget, också på 802 000 kronor, som ska hjälpa pedagoger och vårdnadshavare att skapa en samtyckeskultur i förskolan. Maria Ludvigsson kommenterade bidraget på SvD:s ledarsida (25/6) med: “Hur ska barn kunna hantera vuxna som vill applicera sin sexualvärldsbild på dem? Och vilken myndighet ska ansvara för att laga de stackars barnen efteråt?”
”Jämställdhet är viktigt, men det har reducerats till ett värdeord som förnekar dess radikalitet.”
Samtidigt faller andra saker som myndigheten gör helt under radarn, som deras operativa nätverk som arbetar mot prostitution och människohandel. Detta är också problemet med att ge myndigheter uppdrag som öppnar för politisering. Framför allt är bidragsstrukturen där pengar till varje pris ska delas ut oerhört destruktiv. Det påminner om de mekanismer som gör att Sverige kallas FN:s jultomte, eftersom vi i december varje år skickas massa pengar dit för att uppnå biståndsmålet. Det är knappast en optimal incitamentsstruktur. Och projekten som får bidrag hade nog inte klarat sig igenom ett enda seriöst investerarmöte.
Jämställdhet är viktigt, men det har reducerats till ett värdeord som förnekar dess radikalitet. Att vilja ha ett jämställt samhälle kommer innebära mycket “räknande av huvuden”, och en antagligen oundviklig kvotering. Det innebär också i förlängningen att man inte ska till hänsyn till biologisk särart, likt organisationen Mensen. Jämställdhet är ett svårt projekt som ingen hittills lyckats genomföra.
En myndighet kommer inte heller vara den bidragande faktorn i att ett sådan projekt möjliggörs. Och i dagsläget verkar jämställdhetsmyndigheten tyvärr stjälpa snarare än hjälpa vägen mot ett jämställt samhälle.
