Bred: Vad gör Sverige när Iraks poliser skär halsen av IS-soldater?

Ledare Artikeln publicerades
I onsdagens Expressen publicerades ett reportage där namngivna irakiska poliser berättar och visar hur de skär huvudet av tillfångatagna påstådda IS-sympatisörer.
I onsdagens Expressen publicerades ett reportage där namngivna irakiska poliser berättar och visar hur de skär huvudet av tillfångatagna påstådda IS-sympatisörer.

Den svenska krigskorrespondenten Magda Gad har lyckats komma över material som visar att irakiska säkerhetsstyrkor begår omfattande krigsförbrytelser i samband befrielsen av norra delen av landet från IS.

Materialet som publicerats i Expressen är inte bara filmklipp, utan även intervjuer med poliser och soldater som berättar om avrättningar de själva utfört.

Bevisen är fasansfulla men kommer inte som någon egentlig chock. Tvärt om bekräftar de rykten och tidigare händelser som pekat mot att grupper också knutna till den nya irakiska polis- och krigsmakten riktar våld mot fångar och mot civila. Det är ett problem för Sverige och andra västländer som satt sitt hopp till den irakiska regeringen.

Ur ett mänskligt perspektiv går det kanske att förstå att övervåld förekommer i kriget mot IS. Alla krig har en förråande effekt på dem som berörs. En av mördarna Gad intervjuat berättar att han själv förlorat många nära släktingar. Att IS själva gjort närmast dygd av brutalitet gör inte risken för hämnd mindre.

Men det finns också omständigheter som är försvårande. Omfattningen av krigsförbrytelserna pekar mot att den nya regimen måste ha ett ansvar. Även om regeringen inte beordrat morden måste den rimligtvis känna till att de sker. Ändå förefaller inga åtgärder ha vidtagits. Mördarna verkar heller inte se någon risk i att skryta om sina dåd, eller paradera med bevis som avhuggna huvuden. Poliser och soldater i Irak syns därför inte ha fått någon uppfattning om att de krigar under lagarna, eller att de som enskilda skulle kunna ställas till svars efter kriget.

Särskilt oroväckande är det att det sekteristiska hatet mellan sunni och shia kan anas bakom illdåden. När shiasoldater talar växlar benämningen på fienden mellan IS, saddamiter och sunnigrupper. Det vi utomstående tolkar som en legitim regering som bekämpar upprorsmakare kan ju vid en närmare titt vara etniska grupper som bekrigar varandra.

Det finns de som vill göra USA och västvärlden skyldigt för allt som gått fel i Irak. Per Wästberg kallade till exempel invasionen av Irak för ”IS mor” (SvD 28/6). Men då glömmer man att storskaliga förbrytelser ägde rum på irakiskt territorium redan före Saddams fall. Den irakiska armé som kontrollerades av Baathpartiet slog ned både kurder och shia med stor brutalitet. Skillnaden mellan då och nu handlar kanske mest om närvaron av mobilkameror och internationella journalister. Den som engagerar sig i Mellanöstern riskerar alltid att luras till att bli en del av dessa pågående vendettor mellan olika folkgrupper.

Den irakiska regering som är ytterst ansvarig för att hundratals människor – säkerligen många oskyldiga – fått sina halsar avskurna är i praktiken beroende av stöd från flera västländer, däribland Sverige. Därför har Sverige också en skyldighet att agera fort för att få stopp på mördandet. Men det får inte stanna där. Ansvariga måste också ställas till svars. Annars riskerar det som skulle bli slutstriden för IS och starten för ett lagstyrt Irak bara bli ytterligare en våldskampanj i ett sekellångt inbördeskrig.

Att IS besegras är förstås ett svenskt intresse som inte förlorar sin relevans. Men om segern vinns genom nya krigsbrott är det en halv seger som riskerar att komma tillbaka och spöka.

Våld föder våld när ingen högre ordning eller rättstat griper in. Sverige får inte kunna anklagas för att ha sett genom fingrarna med krigsbrott. Kanske är det som USA:s försvarsminister James Mattis sa då han ännu var general i Irak: ”I Mellanöstern är din fiendes fiende sällan din vän”.