Kajsa Kettil: Bråttom att ta fram ett matprisstöd
Det är dyrt att leva. Kostnaderna för att tanka bilen och värma upp bostaden äter upp en stor del av månadslönen för många svenskar, och då har vi inte ens nämnt maten. I början av veckan kom färska siffror från undersökningsföretaget Matpriskollen, och det var inga goda nyheter: I februari steg priset på dagligvaror med 2,1 procent, och för enbart mat handlar det om 2,5 procent. Det är den största prisökningen på mat sedan undersökningarna inleddes för åtta år sedan.
Inköpen svider i de flesta svenskars plånböcker, men allra tuffast är det för de grupper som redan lever på marginalen. Ensamstående föräldrar, studenter och pensionärer berättar att de trots att de vänder på varje krona har svårt att få pengarna – och maten – att räcka till månadens slut.
En sådan situation är ovärdig ett civiliserat samhälle. Och med tanke på hur snabbt prisökningarna sker på nödvändiga varor som livsmedel, behövs snara insatser från politiskt håll.
Ett litet plåster på såren för de värst drabbade är det elprisstöd som har betalats ut i dagarna. Problemet med det stödet är dock att det även omfattar personer med höga inkomster. Eftersom många i den kategorin har stora bostäder och därmed hög elkonsumtion blir den statliga utbetalningen också hög, trots att de flesta har möjlighet att betala de saftigare elräkningarna.
Samma princip syntes delvis under pandemin. Då fick en stor del av näringslivet statligt stöd, vilket i många fall var rimligt om inte konkurser och massarbetslöshet skulle uppstå. Men det innebar också att företag som skulle ha gått i konkurs även utan pandemin nu hölls uppe av skattemedel.
Det finns med andra ord lärdomar att dra från de senaste årens breda, statliga stöd. För något måste ske på matfronten. Men att som Nooshi Dadgostar (V) på typiskt vänsterpartistiskt manér kräva prisstopp i mataffären är fel väg att gå. Hon har uppenbarligen inspirerats av Frankrike som har låst priserna på vissa matvaror fram till sommaren.
Det är visserligen utmärkt att Konkurrensverket tittar närmare på varför matpriserna ökar mer i Sverige än i övriga Norden, om det exempelvis kan bero på att ett fåtal aktörer dominerar marknaden. Om priser höjs i onödan lär det upptäckas och kritiseras. Att som V-ledaren önskar slentrianmässigt skyffla över ansvaret för inflation och en svag krona på näringslivet är däremot inte rimligt.
Därför bör regeringen snarast ta fram en modell för ett matprisstöd, och när det sker bör detta utformas så att det riktar sig till de personer som behöver det allra mest.
En sådan modell kommer inte att vara poppis hos den medelklass som i synnerhet sedan förra årets valrörelse är van vid att partier till höger och vänster försöker bjuda över varandra vad gäller olika typer av kompensation.
”Med tanke på hur snabbt prisökningarna sker på nödvändiga varor som livsmedel, behövs snara insatser från politiskt håll.”
Det ska visserligen medges att de flesta behöver ändra livsstil och anpassa utgifterna efter den nya ekonomiska verkligheten. Att dra åt svångremmen är aldrig kul, men i det här läget handlar det om att välja det minst dåliga alternativet. Ett brett stöd skulle elda på inflationen och därmed bidra till ytterligare prisökningar.
Förhoppningsvis inser regeringspartierna att tankesättet har stöd i klassisk liberalism. Om inte rekommenderas en titt i Francis Fukuyamas ”Missnöjets tid – Den liberala erans slut” (Fri tanke, 2022). Det är drygt 30 år sedan statsvetaren och nationalekonomen Fukuyama gav ut boken ”Historiens slut och den sista människan”, där han hävdade att den liberala demokratin hade segrat.
Det var tider, det! Sedan dess har som bekant denna liberala demokrati gått bakåt på alldeles för många håll i världen. I den nya boken, som kom ut förra året, beskriver han hur och varför det liberala tankesättet utmanas av populister både på höger- och vänsterkanten. Och här finns även utrymme för självrannsakan; bland annat beskriver han hur neoliberalism drar ideologin till sin spets och blir irrationell i sitt avstånd mot i princip all statlig inblandning i människors liv. I stället förespråkar han att det offentliga ska träda in när inga andra alternativ finns för individen att ta ansvar för sin egen lycka och försörjning: ”En grundläggande liberalistisk princip bör vara att individer fråntas ta ansvar för sin egen lycka och sina egna livsresultat, men att staten är fullt berättigad att gå in och stöda dem när de utsätts för bakslag de inte kan göra något åt.”
Att i detta läge rikta ett matprisstöd till dem med sämst ekonomi behöver därmed inte bygga på socialism, inte heller kommunism, utan på liberalism. Och med tanke på att två av tre regeringspartier lutar sig helt eller delvis på denna ideologi är det också rimligt att den får genomslag i politiken. En mindre men välriktad satsning vore nyttigt för samtliga skattebetalare och extra välsmakande för den som går hungrig i slutet av månaden.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.