Bra val till EU:s toppjobb
Den 63-åriga CDU-politikern von der Leyen blir den första kvinna som anförtros uppdraget som kommissionsordförande. EU-parlamentet kommer knappast att ge henne en enkel resa; när omröstningen ska genomföras om drygt två veckor kan de folkvalda markera mot valet av henne genom att ge henne ett svagt stöd.
Men den sortens poserande lär knappast hjälpa. Idén om att låta partigruppernas spetskandidater i EU-valet ”tävla” om toppjobbet var ett sätt att försöka ge kommissionsordförandeposten en direktdemokratisk legitimitet. Det har rådet aldrig fullt ut accepterat. Regeringscheferna, som är tillsatta i demokratiska val, menar sig ha all den legitimitet som krävs för att välja vem som ska leda kommissionen.
Den här gången har partigrupperna indirekt bidragit till att låta sig köras över. Kristdemokratiska EPP:s spetskandidat Manfred Weber tvingades tacka nej efter tung kritik. Socialistiska S&D:s Frans Timmermans och liberalernas Margrethe Vestager, som båda fått vice ordförandejobb i kommissionen förklarade sig snabbt nöjda med detta, och bidrog därmed till att underminera kritiken mot att parlamentet körts över.
Den kompromiss som ledde fram till en uppgörelser är signerad av Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Emmanuel Macron. Centrallinjen har återupprättat sig själv, vilket fick bland annat Visegrad-länderna Ungern, Polen, Tjeckien och Slovakien tillsammans med Italien att acceptera en paketlösning som också gör Belgiens premiärminister Charles Michel till Europarådets president, internationella valutafondens Christine Lagarde till chef för Europeiska centralbanken och Spaniens utrikesminister Josep Borrell till EU:s ”utrikeschef”.
I en tid då EU återkommande ifrågasätts och flera medlemsländer öppet fronderar mot unionens fundamentala grundvärden är det välkommet att 27 regeringschefer trots allt kan komma överens när det väl gäller.
I väntan på en bättre europeisk självkänsla i unionen får vi glädjas åt det lilla.