Martin Tunström: Bort med hindren för gåvokulturen
Det var inte lätt att varken hjälpa till eller att göra rätt. Många bolagsjurister och ekonomer fick lätt huvudvärk när de efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina på olika sätt ville omsätta vackra ord i handling. Ett företag som skänker produkter till Ukraina eller för all del till välgörenhet i Sverige kan drabbas av så kallad uttagsbeskattning.
Martin Tunström
är politisk redaktör på Barometern-OT.
Systemet är helt enkelt inte riggat för praktisk solidaritet. En affär kan dela ut fria varuprover i mindre utsträckning till kunder och överblivna livsmedelsprodukter från stormarknaden kan mätta den hungrande på stadsmissionen utan att skattmasen agerar. Men större donationer av sjukvårdsmaterial, varma kläder och filtar går alltså inte ihop med regelverken. Företagen blir då beskattade som om varorna hade sålts till marknadsvärde.
Ett företag kan sponsra exempelvis idrott och då får avdrag för kostnaderna. Villkoret är att uppgörelsen är till affärsmässig nytta för bägge parter, exempelvis genom att företaget får sin logga på spelarnas matchtröjor. Men det företag som donerar till välgörenhet med tidigare skattade pengar kan inte få motsvarande avdrag.
Viljan att ge och hjälpa är för de allra flesta mycket större än viljan att undkomma skatt. Men skattesystem, lagar och regler formar också beteenden. Det samhälle som försvårar givande och skapar osäkerhet om det tillåtna begränsar inte bara gåvans storlek utan förminskar också värdet av solidariskt ansvarstagande. Gåvor från privatpersoner, organisationer och bolag till Ukraina står ju heller inte på något sätt i motsats till det militära bistånd som Sverige förmedlat. De kompletterar varandra.
”Det civila samhällets olika hjälporganisationer berättar återkommande om hur de hamnar i kläm av regler som formats för kommersiell verksamhet eller skattetekniska utgångspunkter.”Martin Tunström
Det civila samhällets organisationer måste få stöd från det offentliga för att bestå och växa. Men genom avdrag och skattereduktioner blir gemenskaperna mer självständiga än om offentliga tjänstemän avgör vilka som ska få medel.
Den utredning som regeringen nu tillsatt om att analysera möjligheten att låta också bolag få skatteincitament för donationer är därför efterlängtad. Det handlar om att utvidga det så kallade gåvoavdrag som privatpersoner har rätt till, ett avdrag som egentligen är en skattereduktion om man ska vara exakt.
Men det kan också vara början på något större. Det civila samhällets olika hjälporganisationer berättar återkommande om hur de hamnar i kläm av regler som formats för kommersiell verksamhet eller skattetekniska utgångspunkter. Socialdemokraternas välfärdsnormativa syn och den marknadsliberala kommersiella affärsmässiga världsbilden exkluderar den ideella sektorns omsorg och den enskildes givande. Och det konkretiseras i såväl dagens uttagsbeskattning som de regler som motverkar företags donationer.
Gåvoavdraget för enskilda som i dag ger en skattereduktion på 25 procent på donationer upp till 12 000 kronor var ett första steg på en ny väg. Skattestimulanser för bolag vore ett välkommet andra steg på vägen till ett samhälle där oegennytta bejakas och uppmuntras.
