Kajsa Kettil: Berätta åt vilket håll ni rattar Sverige, Kristersson
På torsdagsmorgonen kom undersökningen som alla partier väntar på: SCB:s partisympatiundersökning som genomförs två gånger om året. För vissa är den en anledning att fira, för andra är de mer av en käftsmäll.
Reaktionerna från partisekreterarna följde gängse rutin: Partier som ökar i opinionen tar åt sig äran och förklarar att uppgången är ett kvitto på partiets förträffliga politik. Den som backar brukar tvärtom tona ner undersökningens betydelse och poängtera att den riktiga mätningen är den som sker på valdagen.
Och så har vi partierna som står relativt still. De får sällan mest medieutrymme, men det är just ett av dessa partier som får vara i fokus i den här texten: Moderaterna.
För samtidigt som Socialdemokraterna ökar med 4 procentenheter och når 38,6 procent – den högsta siffran på 15 år – ligger Moderaterna på en betydligt lägre nivå. Partiets 19,1 procent är ungefär detsamma som när den förra mätningen presenterades för ett halvår sedan.
Å ena sidan kan det ses som en styrka att inte ha tappat under sin första tid i regeringsställning. Det är en utmaning för ett regeringsparti att behålla stödet under den period förändringsarbete påbörjas men innan väljarna kan se något konkret resultat. Läget försvåras ytterligare av att Sverigedemokraterna kan dra nytta av att både kunna påverka regeringens politik och agera kritisk opposition.
Å andra sidan är ett stöd under 20 procent för dåligt för ett statsbärande parti med regeringsambitioner. Och eftersom Tidöpartierna Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna backar är stödet för regeringsunderlaget 10 procentenheter lägre än för oppositionen.
”Många väljare behöver nog påminnas om att Moderaterna inte för en tuffare linje för att jäklas med folk”
Nu är det ju över tre år till nästa val. Det finns gott om tid för de borgerliga småpartierna att kravla sig över fyraprocentsspärren och för Moderaterna att samla en bra bit över 20 procent. Samtidigt är det hög tid att börja resan uppåt.
För Moderaterna handlar det till stor del om att förklara varför de genomför sin politik.
Det kan tyckas som en nästintill banal uppmaning, i synnerhet för partister som själva är övertygade om svaret. Men många väljare behöver nog påminnas om att Moderaterna inte för en tuffare linje för att jäklas med folk, utan för att de inser att långsiktig välfärd för alla kräver reformer som ökar antalet arbetade timmar och därmed de totala skatteintäkterna.
Det är lätt att fastna i enskilda sakpolitiska förslag och se negativa konsekvenser på kort sikt. Och det följer med regeringsuppdraget att behöva försvara den förda politiken. Därför måste Moderaterna bli bättre på att förklara att de förändringar som nu genomförs har tagits fram för att så många som möjligt ska leva ett så gott liv som möjligt. Det är visserligen vanskligt att jämföra mandatperioder med varandra, men under Reinfeldtåren behövde inte väljarna undra varför regeringens politik såg ut som den gjorde.
Här kommer därför en uppmaning till Kristersson & co: Ni vet varför ni tar politiska beslut. Det gör inte alltid väljarna. Berätta hur ert välmående Sverige ser ut, berätta vad lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter betyder i praktiken. För visst är målet ett Sverige där alla – inte bara de rikaste – har det bättre?
