Annons

Anela Murguz: Även i Borås är kvinnors kroppar något som kan köpas

Borås verkar sakna ett helhetsgrepp om prostitutionen. Men det stannar inte enbart vid polisens arbete.
Anela MurguzSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 15 oktober 2020
Anela Murguz
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
”Filippa” började sälja sex redan som barn. Hon fortsätter än i dag jobba som eskort i Borås.
”Filippa” började sälja sex redan som barn. Hon fortsätter än i dag jobba som eskort i Borås.Foto: Niclas Liljenby

BT:s granskning av sexhandeln visar att det i princip är riskfritt att köpa sex. I onsdagens pappersupplaga kunde man läsa att ytterst få fall leder till anmälningar och straff. Till exempel var antalet anmälda brott i polisområdet Älvsborg 16 stycken mellan åren 2010-2019. I Södermanland, som har nästan lika stor befolkningsmängd, var den siffran 72.

Visst är det anmärkningsvärt att det saknas riktade resurser mot prostitution från polisens sida. Särskilt med tanke på att prostituerade faller inom ramen för särskilt utsatta brottsoffer och som enligt direktiv från regeringen ska prioriteras. Men polisen är knappast den enda viktiga aktören i arbetet mot prostitution. Även andra delar av samhället kan göra mer.

Annons

Tidigare i våras (6/3) skrev vi på ledarsidan att Borås stad bör skynda fram en stödverksamhet för personer som befinner sig i prostitution. Enligt egna utredningar fann man ett behov av en stödverksamhet då personer i prostitution hittills hänvisats till stödverksamheten i Göteborg. Den är dock överbelastad och möjligheterna till att få hjälp och stöd är därför lika få som riskerna är för att åka fast för sexköp.

Arbetet med en stödverksamhet i Borås är nu på gång, och även om det är på tok för sent är det trots allt bättre sent än aldrig.

Samtidigt har nog få hunnit glömma den dramaturgi som följde efter att stjärnkocken Paolo Roberto togs på bar och gärning under en uppmärksammad polisinsats mot prostitution i våras. I samband med det satte BT:s politiske redaktör Mikael Hermansson (19/5) fingret på fenomenet att sexköp ses som någon form av karaktärsbrist. Det leder till det märkliga att sexköpare riktar sin ursäkt till allmänheten och inte kvinnan i fråga, vilket var fallet med Paolo Roberto.

Frågan om prostitution fick stor uppmärksamhet och debatterades flitigt i såväl sociala medier-flöden som på tidningsspalter. Fördömandena mot Paolo Roberto var många och hårda. Men det verkar inte ha renderat i någon vidare normförskjutning i samhället i stort. Till exempel har insatserna i Stockholm fortsatt och bara under den senaste veckan har polisen lagfört flera personer i huvudstaden.

”Hur kommer det sig att man kan i vuxen ålder kan tro att det är lagligt?”

I Borås fortsätter sexhandeln i det dolda.

Det som kanske är allra mest slående är vad en av männen som BT pratat med säger. På frågan om varför han försökt köpa sex svarar han: ”Jag har kanske inte riktigt tänkt på det på det viset, att det är olagligt. Du kan ju bjuda en kvinna på middag och vara generös” (BT 13/10). Och det är just i detta som problemet ligger; att man verkar tro att kvinnans kropp är en ägodel.

Normförskjutningen sker inte genom allmänhetens fördömanden först när sexköpet uppdagats. För att inse det moralistiskt tvivelaktiga i sexköp behövs en diskussion om det ovannämnda. Hur kommer det sig att man i vuxen ålder kan tro att det är lagligt? Först då kanske vi slipper exempel på män som fått sig en tankeställare först efter att de har åkt fast.

Annons
Annons
Annons
Annons