Av barn, dårar och danskar får man höra sanningar

Samtalet hoppar i tid, från Kalla krigets dagar till 2014, då Ryssland invaderade Ukraina och annekterade Krimhalvön.

”I Sverige kom debatten om hotet som Putins Ryssland utgör också i gång sent. Men hos befolkningen här, i Danmark, finns fortfarande ingen riktig krisinsikt trots allt som skett. Är Ryssland verkligen en fiende?, frågar man sig. Det krävs nog en riktig kris innan en bredare insikt kommer. Min egen familj förstår inte heller läget. Invandringsdebatten tar stora debattutrymmet”, säger mannen framför oss när talar synnerligen fritt ur hjärtat till oss, en mindre grupp svenska ledarskribenter.

Samtalet gör ännu ett skutt, till Grönland, ön som upptar 97 procent av den danska statens landyta.

”Danmark och Norge har olika mål i Arktis. Där vill vi hålla fast vid Ryssland som en partner. Vi vill kompartmentalisera. Vi säger hela tiden till USA och övriga Nato: håll er borta från Grönland! Vi vill inte ha den ön som en del av säkerhetspolitiken till exempel genom att placera permanent trupp där. Med Norge är läget ett annat. De har en krismedvetenhet relativt Ryssland i norr, läget är våldsamt problematiskt. Man vill avskräcka ryssarna, bland annat genom placeringen av amerikanskt marininfanteri i Nordnorge.”

Mannen framför oss, med studier i Washington, i Kina, inom Nato, med tidigare tjänstgöring i danska UD, i Isaf-styrkan i Afghanistan, i Estland, på ambassaden i Moskva, som chef i underrättelsetjänsten, avstår det traditionella diplomatiska språkbruket och säger i stället: ”Det är fullständigt klart att ryssarna i dag bedriver ett hybridkrig mot oss, genom datahacking och cyberattacker.”

Vad är det för en dansk frifräsare vi har framför oss? Frifräsare, ja, men en av staten sanktionerad. Ole Kværnø är numera dekan, eller andreman, vid motsvarande försvarshögskolan, Forsvarsakademiet, och har alltså en lång karriär inom försvars- och säkerhetspolitiken.

”Jag har ett stående direktiv från militärledningen att vara en fristående thinktank i debatten. Jag får gärna vara kritisk till politiken men det tror vi gör att försvaret vinner i trovärdighet gentemot allmänheten”, säger Kværnø, och väcker funderingen om den svenska staten och försvarsmakten ser på fritt debattklimat på samma sätt; dåvarande ÖB Sverker Göranson blev väl inte direkt hyllad av departementet efter uttalandet om ”enveckasförsvaret” 2012.

Här, inne i lokalerna i Svanemøllens Kaserne invid hippa Nordhavnen, fortsätter dock dekan Kværnø sitt klarspråk, som när han resonerar vidare om hybridkriget: ”Vi ser det från rysk sida på alla arenor utom militära. Men vi själva har inte agerat offensivt, vi har inte angripit rysk infrastruktur. Men det är absolut så att deras trollkrig påverkar Danmark i dag. Vi lappar och lagar på vår egen kapacitet, vi bygger kompetensen. Att till exempel stänga av delar av Swift-systemet (bankernas betalförmedling, vår anm) vore förmodligen extremt effektivt. Men risken är att vi då skulle kunna snubbla in även i en militär konflikt.”

Kværnø är nu ingen solospelare. Att danska försvaret och Danmark, precis som Sverige, befinner sig i ett knepigare säkerhetspolitiskt läge blev tydligt redan i den bedömning som ambassadör Peter Taksøe Jensen presenterade i en rapport till regeringen för två år sedan, ”Dansk diplomati och försvar i en brytningstid”, om hur landet bör orientera en ny strategi i fyra riktningar – där Ryssland anses spela en roll i samtliga.

Sedan den rapporten publicerades, i maj 2016, har två för Danmark högst väsentliga osäkerhetsmoment tillkommit: Donald Trump och Brexit.

”Det var ju i praktiken så att Trump ifrågasatte Natos Artikel 5 (den kollektiva säkerhetsgarantin) med oss under senaste Nato-toppmötet. Han förväntar sig två procent av BNP till försvaret och jag tror att vi når 1,3 procent i år. Nu har vi flyttat in hela civilförsvaret i försvarsbudgeten. Vi vet inte var vi har Trump. Vi vet heller inte hur britternas relation till EU blir. Vi har alltså en helt ny säkerhetspolitisk situation”, säger Ole Kvaernø.

Rent militärt är Danmarks primära roll i Nato också ny sedan Kalla krigets dagar, då uppgiften var att (i hemlighet tillsammans med Sverige) genom korvetter, kustartilleri och minlinjer förhindra Sovjets passage förbi Öresund och bälten ut i Nordsjön, samtidigt som man skulle vara redo att försvara sig mot en landstigningsflotta.

”Utmaningen nu är mycket större och på sitt sätt den omvända. Nu är vi helt beroende av att säkra så att Nato kan föra in förstärkningar i Östersjön, alltså hålla vattnen öppna. I dag bedömer vi att Ryssland kan förhindra det”, säger analytikern och syftar primärt på de S 400- och Iskander-robotsystem som Ryssland placerat ut, inte minst i Kaliningrad, och vars räckvidd täcker stora delar av södra Östersjön.

Kvaærnø tar i och hävdar: ”Putin har med andra ord avslöjat vår bluff. Ryssarnas tre senaste Zapad-övningar visar också att de tar in taktiska kärnvapen i doktrinen. Under Zapad -16 övade de taktiska kärnvapen mot Bornholm”.

Bornholm, ja. Denna sommarö hela 18 landmil från Köpenhamn men endast fyra från Österlen och som varit ett ständigt dåligt danskt samvete efter att sovjetiska trupper tilläts ockupera ön i elva månader efter krigsslutet 1945. Efter att länge betraktats som militärt rätt ointressant – på 90-talet diskuterades om garnisonen där skulle läggas ner – finns där nu en mekaniserad bataljon som ska förstärkas.

Av Ole Kværnøs alla öppna resonemang förvånade egentligen inget – förutom när vi kom in på debatten om svenskt Natomedlemskap. Ett sådant önskar han sig – inte. Men kanske inte med det inom den svenska vänstern typiska argumentet, att neutraliteten i sig är eftersträvansvärd.

”Jag ser inget symboliskt värde i att diskutera svenskt medlemskap i Nato”, säger Kvæernø. ”Det vore bad timing att föra den debatten nu. Ni är ju i praktiken medlemmar. Det vore heller ingen ingen militär vinst för Nato med ett svenskt medlemskap nu. Med diskussionen om Sverige i Nato vet vi också skulle följa en debatt om att även få in fler länder på den sydliga flanken, och det önskas inte. Det skulle provocera i onödan där. Jag skulle säga att frågan om svenskt medlemskap är borta ur elitdebatten här i Danmark”.

Ord och inga danska visor i den frågan, alltså. Hans tråd går att följa, med danska ögon. Men så var det ju den där detaljen om att vi ”i praktiken” är medlemmar. Det har möjligen en dansk råd att tänka, som redan tillhör familjen.