Att röra på sig behöver inte kosta skjortan
Stillasittande är inte enbart en hälsofälla för vuxna. Även barn far illa av att inte få, kunna eller vilja röra på sig. Det torde vara en vettig idé att på olika sätt och i alla sammanhang uppmuntra till rörelse i såväl arbetslivet som i skolan.
På sitt senaste möte beslutade grundskolenämnden i Borås att det är viktigt att röra på sig. Beslutet togs i politisk enighet. Det är är överens om är dels att ”det är rörelsen i sig som är viktig, och exakt hur den organiseras är en bisak i sammanhanget”. Det är en bra formulering som inom sig rymmer förhoppningen om att detta med rörelse i skolan är något som går att fixa till utan att dra igång någon större apparat.
Västra Götalandsregionens södra hälso- och sjukvårdsnämnd beslutade på sitt novembermöte att ge Svenljunga kommun 860 000 kronor för att få kommunens skolor att satsa på rörelseaktiviteter under skoldagen. Tanken är att det ska bli väl investerade pengar som såväl gör nytta när det gäller skolresultaten som bidrar till att förebygga sjukdomar och i förlängningen därav även höjda vårdkostnader alldeles i onödan. Även Ulricehamns kommun fick en påse pengar av skattemedlen – 100 000 kronor – för att Ulrikaskolans elever i årskurs 4–6 ska få upp flåset.
Men pengarna motiveras delvis med att andelen ”godkända betyg och graden av fysisk aktivitet bland barn och unga i Svenljunga kommun är låg i jämförelse med övriga kommuner”. Det stämmer säkert, men frågan är vad den jämförelsen bidrar med i praktiken. Pengarna kommer säkert att göra nytta i Mogaskolans klasser, och ”puls för lärande” kommer garanterat att bidra till mer liv och rörelse.
Men behövs det verkligen närmare en miljon kronor för att de som ansvarar för hur skoldagen ser ut i Svenljunga och Ulricehamn ska få barnen och lärarna att röra på sig?
