GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Kajsa Kettil: Återigen är Finland den vuxne i rummet

Vid måndagens Sverigebesök bör Nato-chefen be Magdalena Andersson att skippa den inrikespolitiska prestigen.
Kajsa KettilSkicka e-post
Ledare • Publicerad 12 juni 2022
Kajsa Kettil
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
I mitten av maj tog statsminister Magdalena Andersson emot Finlands president Sauli Niinistö för bilaterala överläggningar. Under helgen deklarerade den finske presidenten att Finland inte kommer att gå vidare med sin ansökan utan Sverige vid sin sida.
I mitten av maj tog statsminister Magdalena Andersson emot Finlands president Sauli Niinistö för bilaterala överläggningar. Under helgen deklarerade den finske presidenten att Finland inte kommer att gå vidare med sin ansökan utan Sverige vid sin sida.Foto: Anders Wiklund/TT

Finland lämnar inte Sverige i sticket. Det var budskapet från landets president Sauli Niinistö på söndagen i samband med mötet med Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg.

Niinistös trygga uppsyn och balanserade retorik står i bjärt kontrast till den svenska regeringschefens ilska i början av den senaste dryga veckans inrikespolitiska misstroendekaos.

Nu tvingas andra städa upp den röra som främst SD, S och den politiska vilden Amineh Kakabaveh har störst ansvar för, men som även KD, M och L har bidragit till.

En av de interna städarna är utrikesminister Ann Linde (S). Hon fick i fredags utföra den otacksamma uppgiften att läsa upp regeringens utrikesdeklaration, den andra i ordningen på bara fyra månader. Det är unikt att det sker med så kort mellanrum, men å andra sidan: Vad är inte unikt i dessa dagar?

Jo, förresten, en sak är inte unik – Socialdemokraternas ovana att prioritera partiets makt till i stort sett vilket pris som helst.

Naturligtvis ligger inte hela skulden hos statsministern – det var trots allt SD som förbluffande tondövt valde att väcka misstroende mot justitieminister Morgan Johansson (S) tre månader före valet, strax innan riksdagen tar sommarlov.

Men när statsministern kontrade med att göra kabinettsfråga av misstroendeförklaringen, alltså att meddela att hela regeringen skulle avgå om misstroendevoteringen fick majoritet i kammaren, höjde hon konfliktnivån rejält. Som om det inte vore nog avspisade hon sedan KD:s utsträckta hand om borgfred på misstroendefronten om Johansson avgick.

”Förra veckan blev det till priset av ett försämrat förhandlingsläge för ett svenskt Nato-inträde.”

Händelseutvecklingen känns lika bisarr så här en vecka senare. Och tyvärr får det konstateras att statsministerns upprörda kontring var lika dåligt tajmad som själva misstroendeförklaringen.

Skadeglädjen lär vara stor hos regimer som ogillar stabila västländer i allmänhet och ett svenskt Nato-medlemskap i synnerhet.

Utrikesdeklarationen, till delar skräddarsydd för att behaga Turkiets president Erdogan, får därmed ses som skademinimering efter de föregående dagarnas turbulens. Linde sade bland annat att ”Sverige kommer solidariskt att bidra till hela Natos säkerhet, inklusive Turkiets. Vår ambition är att i konstruktiv anda komma framåt i de frågor som Turkiet har rest”.

Om dessa frågor ska lösas behövs fler av ovan nämnda städare. Och här har den finske presidenten klivit fram med både dammvippa och skurhink. Hans försäkran att Finland inte avser att gå vidare med sin ansökan utan Sverige är ett välkommet tecken på såväl nordisk solidaritet som enighet. Det noteras naturligtvis i Ankara.

Även Jens Stoltenberg har en viktig roll framöver att signalera att både Sverige och Finland hör hemma i försvarsalliansen.

Stoltenberg må genom sin bakgrund i norska Arbeiderpartiet känna politisk samhörighet med Andersson, men hans uppgift på måndagen är knappast att stryka de svenska Socialdemokraterna medhårs. Snarare bör han understryka vikten av stabilitet under ansökningsperioden.

Vi ska vara tacksamma över Finlands stöd. Men för att förtjäna det måste både regeringen och övriga riksdagspartier lägga ner stridsyxorna och ta fram sopkvastarna.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.